Konsten är ett skåp, skrev ryssen Daniil Charms (1905-42). Han är en av dem som ”försvann” efter att ha blivit arresterad, beskylld för antisovjetisk verksamhet. Charms är sorgligt okänd, trots att han – som en Majakovskij – var en vild och otämjd ordkonstnär som stod nära en anarkistisk konstsyn.
Jo, konsten är ett skåp – fyllt av allt från passioner till knappar, brutalitet och trasiga skor. Skåpet ger oss verktyg att hantera livet också under en tid som Stalins. Just därför handlar Charms texter om språkmissbruk och våld. Ord används som maktmedel och börjar tappa sin distinkta mening och blir dessutom medel för hänsynslös maktutövning.
Bengt Samuelson gav 1983 ut ett antal korta Charmstexter under titeln Konsten är ett skåp. Dimitri Plax har nu samlat ett drygt dussin stycken – några från boken, andra okända – till en våldsam kabaré där Charms genialitet blir tydlig. Rappa och vassa glimtar om hur en diktatur formar individer.
Charms skriver pubertalt bråkiga och absurda texter, här är testamentet från en avrättad man och en tid. För dessa stycken blev han dödad. Det är lika obegripligt som värt att ständigt minnas. Mycket är roligt men också väldigt oroligt – Charms avger en rapport som får oss att skratta och må illa.
Text: Daniil Charms Regi, övers: Dimitri Plax. Premiär P1 idag kl 13.30, repris 6/2 19.03
