Han: en tatuerad rockstjärna med storhetsvansinne, marinerad i whisky. Hon: en sträng Rolling Stone-reporter som tycker att han kastar bort sin karriär. De möts i en både bombastisk och buskisartad duettversion av Foreigners största hitlåt, komplett med sexkoreografi på ett biljardbord.

Malin Åkerman, i Stockholm för att prata om Rock of ages, skrattar när hon berättar om duettscenen.

–Inför första repetitionen fick vi se på när två dansare gjorde hela scenen. Gud, vad vi satt och garvade. Skulle Tom Cruise sjunga I wanna know what love is i min rumpa?

Hur kände du inför att sjunga i filmen?

–Det var sången jag var mest nervös för. Jag sjöng i ett band för tio sedan men då skrev vi våra egna låtar och spelade in musiken hemma i en garderob. Nu skulle jag helt plötsligt sjunga en episk låt som alla har hört. Det var skrämmande.

Rock of ages har varit en snackis sedan februari 2011, då det stod klart att Tom Cruise skulle spela den slampige Axl Rose-epigonen Stacee Jaxx. För den som minns Cruises karaoketolkning av Righteous Brothers You’ve lost that lovin feeling i Top Gun kändes det inte som något klockrent val. Men skådespelaren, välkänd för sin våghalsighet i filmer som Mission impossible, kunde inte motstå utmaningen.

För det finns likheter mellan att klättra uppför världens högsta byggnad och att sikta mot höga C i en gammal hårdrocksdänga. Båda insatser kräver stort mod, och kan sluta i katastrof. Medan en bra sånginsats kan höja en filmstjärnas status, kan falsksång sänka Hollywoodaktien radikalt.

–En skådespelares karriär kan definitivt ta ett steg bakåt om han eller hon inte sjunger förstklassigt. Man riskerar att bli förlöjligad, säger sångcoachen Ron Anderson, som tränat många Hollywoodstjärnor (inklusive Cruise och Åkerman).

När Pierce Brosnan släppte loss i Mamma Mia! beskrev en kritiker hans sångröst som ”den bästa imitation jag har hört av en vattenbuffel”. Efter inspelningen av Woody Allen-musikalen Alla säger I love you hånades Drew Barrymore av sin egen regissör – han menade att hon sjöng så dåligt att ”döva människor vägrade läsa på hennes läppar”. Barrymore krävde själv att hennes röst skulle dubbas.

Just Drew Barrymore har dock fått upprättelse. 2007 sjöng hon i två filmer, Lucky you och Music and lyrics, efter att ha arbetat med Ron Anderson.

–I början var hon helt skräckslagen inför att sjunga framför andra människor, inklusive mig. Men så småningom fick jag henne att slappna av, och började med lite enkla skalor. Gradvis öppnade hon sig för mig, och hon kunde faktiskt sjunga. Hon blev till och med bättre än vad rollen skulle vara, så regissören fick sätta stopp för lektionerna.

Är det ofta så, att du måste vara som en kurator?

–Ja, man måste ta reda på vilka rädslorna är och genast ta itu med dem. Plötsligt så inser de ”jag kan ju sjunga!”. Då kommer de med i matchen och man kan börja jobba på riktigt.

Jenny Josephine Hallberg är sångpedagog med inriktning på teater. Under sin utbildning gjorde hon ett forskningsarbete där hon frågade skådespelare och skådespelarstudenter om deras inställning till sång som arbetsredskap. Hon förvånades över att just sången ofta var ett känsligt kapitel.

–Man kunde tala eller dansa eller göra kullerbyttor på scenen, men när det kom till sången så blev det något mer, något naket – att man gick från personligt till privat.

Hallbergs undersökning visade också att skådespelare som har omfamnat sången och stoppat in den i sin skådespelararsenal får en ny plattform, man ger en ny dimension åt sitt artisteri.

Malin Åkerman har redan tackat ja till ännu en roll som sångerska: Blondieikonen Debbie Harry i filmen CBGB, om New York-klubben med samma namn. Inspelningen inleds i mitten av juli.

–Jag vet inte om jag kommer att få sjunga eller om jag får mima till liveinspelningar från den tiden. Det beror på budgeten, det kostar ju att gå in i en studio och spela in. Men jag hoppas att jag får sjunga – det är så himla kul.