Ett av många guldkorn i P1 är utan tvivel Samtal pågår (måndagar 10.35). Den tillvaro vi lever i av högt uppdrivet arbetstempo och täta informationsskurar gör behovet av sådana program stort; de känns inte sällan som oaser. Två människor möter varandra i ett respektfullt samtal i ett avskilt rum utanför tiden. I måndagens program kokas de bästa förutsättningarna ner till sin essentiella grundidé. En av programmets producenter, Martin Dyfverman, träffar Mohamed Marchoud i ett minimalt, celliknande besöksrum på Norrtäljeanstalten där denne avtjänar livstidsstraff för mord. Vid tidpunkten för intervjun har den livstidsdömde Marchoud, ursprungligen marockan, suttit tolv år i fängelse och ansökt om nåd vid fyra tillfällen och hittills fått tre avslag.

Jag börjar lyssna med blicken på klockan
och med kommande åtaganden som ett oroande surr i bakhuvudet, efter en kort stund slappnar jag av. Lyssnar. Inser att det är det jag måste göra. Ge mig till tåls. Lyssna. Precis som Martin Dyfverman ger sig till tåls och lyssnar. Det finns plats för tankepauser i detta program, tidens framrusande tåg har spårat ur och nu ligger tågsättet på sidan i slänten nedanför banvallen, bortom alla tidtabeller. Programmet känns som en retreat, precis som Mohamed Marchoud i goda stunder uppfattar fängelsevistelsen, fast han vet att utanför fängelsemurarna pågår det liv han vill men inte längre kan delta i. I fängelset har han lärt sig svenska, hundratals böcker har frigjort hans skrivande och han har närmat sig de upplevelser som gjort honom till den han är. I perioder har han frivilligt valt isoleringscellen, tystnaden, för att komma bort från den höga ljudnivån bland de övriga fångarna, den själsdödande jargongen. När han skriver väller minnesbilder upp från barndomen i Marocko, om övergrepp och utsatthet.

Han
har mördat en svensk man som förgrep sig på unga pojkar. Det blir ett program där Martin Dyfverman inte får ställa de frågor som han har på tungan. Ett program som får en fruktbar undertext - ett växande, eget och outsagt liv - av de frågor som inte får ställas. Marchoud vill inte prata om brottet. Han vill prata om den andlighet han vunnit i tystnaden i den munkliknande isoleringscellen. Martin Dyfverman insisterar inte på några klarlägganden omkring orsakerna till frihetsberövandet. De viktigaste frågorna ställs aldrig - är det därför programmet blir så bra, så mättat med innebörd?
Mohamed Marchoud lever i en paradox. Han vill inget hellre än att bli fri, men hans tid är inte längre bortkastad, han har förvandlat den till ”nyttig tid”, samtal med Gud, skrivande.

Missa inte
reprisen i natt (01.20) eller på lördag 18.15.
För övrigt
har han tillsammans med Ellen Wennersten skrivit boken När tystnaden bröts med ett femtiotal egna dikter och en levnadsberättelse.