Inte ens vinden vänder i dörren till Galleri Lars Bohmans nya lokaler på Sturegatan. Den abrupt anlända krispiga höstluft som kommer i vindstötar från Humlegården blandar sig med dofter av färg och kitt och terpentin. De vackert gråmålade väggarna har knappt hunnit torka men pryds redan av bilder. De nyblivna arbetskumpanerna Peter Frie och Tomas Tranströmer har tagit ett stillsamt varv under lågmält mummel; Sveriges Television var nyss här för att fånga upp resultatet av ett intressant samarbete.

Sedan några år arbetar Peter Frie mestadels i Berlin, en stad med angenämt kostnadsläge och generös tillgång på både bostäder och lokaler att hyra. Det är förklaringen till att Frie kan hålla sig med en mycket stor ateljé – och kanske till att hans målningar tenderat att bli större?

–Kanske, det är nog en del av förklaringen, svarar han. Å andra sidan hade Bacon ingen ateljé alls och han målade också i stort format.

Fries nya stora landskapsmåleri finns från och med i morgon på Galleri Lars Bohmans vanliga Karlavägsadress. Här, i galleriets nya showroom, är det en Frie i det lilla formatet vi ser när vi kliver in.

–Nästan vykortsformat, säger han själv, jag har tyckt om att ha bilderna i handen när jag hållit på med dem, som ett verktyg.

Peter Frie fick idén till samarbetet om en bok i bibliofilutgåva när han arbetade i ateljén i Berlin. Ofta har han där lyssnat på Krister Henrikssons inläsning av Tomas Tranströmers diktsamling Den stora gåtan (2004) liksom till tidigare inspelningar där Tranströmer själv läser sina dikter, till exempel Östersjöar.

–Jag är hemma i hans dikter, så känns det. Och jag älskar att lyssna på hans röst. Direkt, saklig, osmyckad. Bilderna har fötts först som skisser i akvarell och sedan hamnat i en blandteknik av akryl och olja.

Det är alltså Tomas Tranströmers haikudiktning ur samlingen Den stora gåtan som inspirerat Frie. Resultatet blev 13 originalverk som, ett och ett, kommer att försäljas tillsammans med Tranströmers dikter i boken Stor och långsam vind, utgiven av BuchKunst Kleinheinrich i Münster. Priset är 22000 kr. Bibliofilupplagan är exklusivt liten, 65 numrerade exemplar, vilket innebär att de resterande 52 böckerna åtföljs av grafiska blad, så kallade monotopier. Priset för den varianten blir 7000 kr.

Peter Frie föddes i Lysekil 1947. Innan han i början av 2000-talet kom till Berlin hade han aldrig bott i en storstad. Naturen är hans rätta element och natur är också det han saknar mest i Berlin – vilket har det goda med sig att saknaden skapar ett tryck, nästan ett tvång att måla just natur.

Peter Frie säger att det som fängslat honom mest i Tranströmers diktning är att den står utanför tiden i direkt, vardaglig mening. Det är en viktig kvalitet han eftersträvar också i sitt eget måleri; bilderna är utan tid, utan människor – på sätt och vis också utan spår av honom själv, säger han.

–Det är väl inte så förvånande att min favoritmålare är Vermeer, eller hur?

När Tomas Tranströmer var klar med sina nya dikter till den samling som kom 2004, Den stora gåtan, var frågan hur omslaget skulle se ut. Bonniers hade flera idéer, den ena bättre än den andra, men ingen av dem stämde med hans egna dittills opreciserade tankar. En vinterdag då formgivaren Jan Biberg presenterat en del förslag reste sig Tomas Tranströmer och gick till bokhyllan och hämtade en bok med Peter Fries målningar, och där, en blåvit himmel över en skymningsilhuett – plötsligt var saken klar.

–Det var nog också det som gav mig mod att föreslå ett mer omfattande samarbete – jag visste att han gillade det jag gör.

Ingen tvekan om den saken; Tomas Tranströmer gläds över det resultat han just fått se, det är påtagligt. Kommentar överflödig; sin vana trogen överlämnar han sin dikt åt mottagaren – i det här fallet Peter Frie – och det som uppstår i sådana möten intresserar och kan förvåna honom själv som vore det något helt nytt.