- PO känns som min lillebror, den jag talar med på samma sätt som jag talade med min verklige lillebror som tog livet av sig. Han är också en av mina mest trofasta, roliga och oförutsägbara vänner. Under det senaste året när jag själv haft det svårt har han ringt nästan varje dag. När han själv var i kris tog det så lång tid innan vi, som fanns runt omkring, förstod. Han var så rasande skicklig på att hålla masken. I boken skriver han att det var jag som körde honom till Huddinge sjukhus för behandling. Det minns jag knappt. Allt var så panikartat. Men jag minns att jag var övertygad om att han skulle klara sig.

Margareta Strömstedt, vän och författarkollega.


– Jag älskar hans hjärna, hans förmåga att skapa en fiktion som är mer verklig än verkligheten. I Från regnormarnas liv, som vi spelade flera år på Det Kongelige här i Köpenhamn, låter han HC Andersen och fru Heiberg ha långa samtal. I verkligheten sa de väl inte ett ord till varandra. Ändå blir texten trovärdig.

– Som dramatiker är PO Enquist så – ja, så drastisk. Nu senast var jag med i Blanche och Marie, som väl inte är hans bästa pjäs. Men det han gör är att gå rakt genom sin fantasi in till de där människorna. Då finns plötsligt dramat där och man fylls av lycka.

Ghita Nørby, som spelat i flera av PO Enquists danska uppsättningar.



– Han är ett par centimeter än jag. Vilket innebar att när vi en gång åkte runt i bil tillsammans fick han bästa platsen, där fram. Därtill är han komplicerad, som författare. Å ena sidan oerhört rak och öppenhjärtig, å andra sidan hemlighetsfull. Rent vardagligt är han förbaskat intelligent och förståndig på samma gång, vilket inte är så vanligt.

– Vårt gemensamma, västerbottniska arv blev tydligt en gång i Paris när vi skulle hitta genom stan utan karta. Vi orienterar oss efter myrstackarna, sa vi, i korus. Och vi kom fram, före Göran Tunström. Äsch, det enda jag hoppas framgår är att jag tycker förbaskat mycket om karln.

Torgny Lindgren, författarkollega, vän och västerbottning.