I kväll tävlar Så som i himmelen om en Oscar för bästa utländska film. Det har varit lång natts färd mot dag innan film och team väl är på plats i Kodak Theatre i Hollywood. Filmen måste laddas med rätt ingredienser för att fresta Oscarsjuryn.
As it is in heaven, lockar annonsen för Kay Pollaks film i förra veckans utgåva av branschbibeln Variety. Bilden visar byborna i unison kamp för rätten att sjunga. Men vägen till helsidesannonsen var både slingrig och osäker.
Den började den 28 september, när Guldbaggejuryns ordförande Sam Nilsson deklarerade att Så som i himmelen nominerats som svenskt bidrag till 2004 års Oscarsnominering.
Tio av Guldbaggejuryns 34 medlemmar ingår i den grupp som under ledning av Sam Nilsson väljer ut den film som ska passa Oscarsjuryn bäst. Bland de fem nominerade i klassen för bästa utländska film är konkurrensen knivskarp, även om många tippar spanska Gråta med ett leende som vinnare. Kampanjfolket kring Så som i himmelen marscherar oförtrutet vidare mot söndag kväll.

Peter Possne är vd för Sonet film som har producerat filmen.
– I oktober anställde jag två publicister som har jobbat stenhårt med filmen. De behövs för att vi ska kunna jobba strategiskt mot juryn, säger Peter Possne.
I ordet stenhårt ligger ett batteri av åtgärder. Peter Possne talar om allt från att arrangera stora visningar till att hålla kontakt med opinionsbildare.
Trots sju Guldbaggenomineringar och noll vinster, tror Peter Possne att Guldbaggejuryn inte hade några svårigheter att välja Så som i himmelen som svensk representant.
– Juryn tog på sig andra glasögon för Guldbaggen. Man såg ur ett svenskt perspektiv och gjorde andra bedömningar, säger Peter Possne.
För Sonet har nomineringen gjort filmen mer synlig för distributörer. Efter festivalen i Berlin är Så som i himmelen klar för försäljning till minst sex stora länder. Trots att den fortfarande saknar distribution i USA, är Peter Possne övertygad om att den kommer att slå där.
– Så som i himmelen innehåller mycket känslor och är byggd på ett sätt som ligger den amerikanska traditionen nära. Samtidigt finns en europeisk touch som gör den originell, lite i samma anda som italienska Livet är underbart.
Sedan kategorin Bästa utländska film infördes har Sverige haft 14 filmer nominerade. Valet görs under ett möte på Svenska filminstitutet med de tio deltagare som ska vara ett genomsnitt av den svenska filmbranschen.
– Vi har ett möte och för ett samtal. Sedan kommer vi fram till ett slags konsensus, säger ordföranden Sam Nilsson.
Att man ser utnämningen på annat sätt än för Guldbaggen håller han inte med om.
– Vi var helt överens om att den hade störst chans att nå framgång därborta. Det är roligt att Pollak är nominerad, framför allt eftersom han inte fick någonting vid Guldbaggeutdelningen.

Är det inte konstigt att juryn ratar filmen här men nominerar den internationellt?
– Det var inte så stora skillnader mellan filmerna. Det som rörde till allt var att Masjävlar kom in på biograferna några veckor före årsskiftet. Pollak förlorade på Masjävlar, hävdar Sam Nilsson.
Regissören Alexander Payne, nominerad till fem Oscar för filmen Sideways, menar att kategorin för Bästa utländska film är den mest krävande.
– För att få rösta är kravet att man sett alla inskickade bidrag, oftast drygt femtio filmer. Det är få som har tid med det förutom pensionärerna i Akademien. Det brukar prägla urvalet av filmer. Historiska eller nostalgiska filmer är populära, säger Alexander Payne.

Tesen tycks stämma på de svenska Oscarsbidragen. Mellan 1969 och 2003 utsågs enbart filmer utspelade i svunna tider. En av dem var Colin Nutleys Under solen.
– Precis som Så som i himmelen blev Under solen bortglömd på Guldbaggegalan. Sedan skickades filmen som bidrag till USA. Det var verkligen märkligt, minns Colin Nutley.
Han förstår inte logiken i hur en jury väljer ut årets bästa svenska film, för att sedan skicka en annan till Oscarsnominering.
– Utan att ha sett Så som i himmelen tycker jag att det är ganska elakt mot Pollaks arbete, ”so typical Sweden” på något sätt. Man sänder märkliga signaler både till filmmakarna och publiken.

Vad innebar nomineringen för dig?
– Veckan jag var där hade vi mängder av möten med bolag som ville att vi skulle göra en remake på Under solen. Jag kom hem med 14 manus. Väljer man den amerikanska vägen är nomineringen väldigt bra. För mig var det aldrig riktigt aktuellt, säger Colin Nutley som nu jobbar med utlandsförsäljningen av sin senaste film The queen of Sheeba‘s pearls.
Colin Nutley tycker att filmpriser mest av allt är en fråga om marknadsföring.
– Det sägs att det är ett skämt att tävla i konst. Självklart är det så. Karolinska sjukhuset delar inte ut priser för årets bästa hjärnoperation. Men vi är i en bransch som utnyttjar Oscar, Cannes och Berlin som verktyg i marknadsföringen.

Sverige har nominerats till en Oscar för andra året i rad. Förra gången gillade juryn Ondskan av Mikael Håfström. Just nu sitter han i London och klipper sin nya film Derailed med Clive Owen och Jennifer Aniston.
– Ondskan visades för köpare på stängda visningar i Cannes och sedan på festivalen i Toronto då ännu fler såg den. För köparna innebar Oscarsnomineringen att filmen blev ännu mer attraktiv. Så rent kommersiellt betyder Oscarsnomineringen mycket mer för Ondskans framtid än för min karriär, säger Mikael Håfström.
Resorna till Hollywood började redan efter Torontofestivalen. Genomslagskraften därifrån försökte han sedan få Guldbaggejuryn att inse.
– Jag lobbade så mycket som möjligt för att visa hur bra Ondskan fungerade på den amerikanska filmbranschen. Den var perfekt för juryn: en epokfilm, 1950-tal, ett starkt underdog-drama. Fina miljöer och inte alltför våldsam.
I dag har Ondskan sålts till över 100 länder och gett Mikael Håfström internationellt rykte. I kväll håller han tummarna för kompisen Clive Owen som nominerats för rollen i Closer.
– Men givetvis är det skitkul att Sverige lyckats få filmer nominerade två år i rad. Pollaks hårdaste konkurrent är nog den spanska filmen. Men när man väl sitter där är det klart att man hoppas.

Mediaplanetpr heter firman som marknadsför Så som i himmelen. Tatiana Detlofson, som pendlar mellan London och Los Angeles, sitter yrvaken på hotellrummet i Santa Monica och talar om vikten att skapa ”buzz”, snack på stan, om filmen.
– Reglerna är hårda för vad man får och inte får göra. Men vi har många vänner i Akademien och försöker ta kontakt på ett personligt plan. Det har varit mycket buzz kring filmen, det spred sig fort, säger Tatiana Detlofson.
Hon tror att Så som i himmelen kom i rätt tid. Filmen är livsbejakande och ger människor en känsla av att vilja leva fullt ut.
– Man kommer ut ur salongen gråtande, men känner sig ändå glad. Det är en väldigt spirituell film om kärlek, tillit och gemenskap.
Var det därför ni valde marschbilden i reklamen?
– Det är en vacker bild. Allas ansikten är olika och det finns ett vackert svenskt landskap i bakgrunden. Det passar publiken och akademimedlemmarna i USA.
Marknadsförarna har också hängt på trenden med musik i film. Exotiska landskap paras med Helen Sjöholms sång. Under den viktiga Golden Globe-galan skickade Tatiana Detlofson ut filmmusiken till alla i juryn.
– Sedan dess har många medlemmar ringt mig och sagt att de spelar skivan om och om igen i bilen. De kör där längs Sunset Boulevard och hör Helen sjunga. Det har jag själv också gjort för att komma i stämning, säger Tatiana Detlofson.