Undersökningen Scenkonstens publik är genomförd av Som-institutet vid Göteborgs universitet, på uppdrag av branschorganisationen Svensk scenkonst. Helena Faxgård är kommunikationschef på Svensk scenkonst.
Varför är ni intresserade av att kopplingen mellan partisympatier och scenkonstintresse?
–Vi vill ha en så klar bild som möjligt av vår publik, det ger oss verktyg att förändra och påverka.
Vad kan ni förändra med utgångspunkt i den information som finns här?
–Först och främst kan vi, som branschorganisation, diskutera och ifrågasätta uttalanden från partierna. Det är tråkigt att socialdemokrater är så ointresserade av scenkonst. Nu har de rödgröna presenterat ett ambitiöst program för kulturen. Förhoppningsvis kan det leda till att även Socialdemokrater kommer att ta större del av professionell scenkonst. Medan folkpartister är väldigt kulturintresserade. Där kan vi pusha för att kulturen ska spela en större roll.
Men socialdemokrater är åtminstone intresserade av fars?
–Ja. En genre där man driver med politiken.
Statistiken, som omfattar både intresse för och faktisk konsumtion av scenkonst, filtreras inte bara utifrån de svarandes partisympatier. Även parametrar som hemmets utbildningsnivå, inkomst och svarandes kön, ålder och boendeort redovisas.
Mönstret går igen i alla de undersökta kategorierna:
Kvinnor konsumerar mer scenkonst än män.
Äldre konsumerar överlag mer än yngre (som dock går på pop-/rockkonserter i högre utsträckning).
De som bor i storstäder konsumerar mer än de i mindre städer, och allra minst de som bor på ren landsbygd.
Höginkomsttagare tar del av mer kultur än låginkomsttagare. I vissa fall, som dans, är dock skillnaden obetydlig. Däremot gick dubbelt så många (44 mot 20 procent) undersökta höginkomsttagare som låginkomsttagare på pop-/rockkonsert under det gångna året.
Utbildningsnivå harstarkt genomslag. Högutbildade gick under det gångna året på teater i dubbelt så hög utsträckning som de med bara grundskoleutbildning – 52 mot 26 procent.
Skillnaden är mindre när det gäller musikal (38 mot 23 procent) – större när det gäller dans (17 mot 3 procent).
Sett över tid, varianter av undersökningen har genomförts sedan 1989, innebär årets siffror inga dramatiska förändringar. Det man kan utläsa är en svag trend där färre går på teater och fler på pop-/rockkonserter.
En sista kommentar från Helena Faxgård på Svensk scenkonst när det gäller intresset för scenkonst utifrån partisympati.
Infrias dina egna fördomar av de här siffrorna?
–Ja. Musikal och komedi hamnar högst, det hade jag räknat med. Och jag är inte förvånad över att den samhällsinriktade teatern är störst bland vänsterpartister och miljöpartister. Men jag är glatt överraskad av att vänsterpartister visar ett så högt intresse för klassisk balett, det förknippar man ju annars med borgerliga väljare, höginkomsttagare.
