Överallt i Washington finns bilder av Barack Obama: på affischer, fotografier, kepsar, tröjor, nyckelringar, klippdockor, kakor. De glassiga månadstidningarna Washingtonian och Washington Life har honom självklart på omslaget denna vecka och han gör också ett inhopp som hjältefigur i det senaste numret av Spindelmannen.

Huvudstaden deltar euforiskt i denna kommers och skapelseakt. Obama fick 93 procent av rösterna i District of Columbia, kärnan i Washingtonregionen, och är symbol också för stadens egen nära framtid.

Även de konstnärliga institutionerna bidrar. På Corcoran Gallery of Art syns Obama i Richard Avedons fotoserie ”Portraits of Power” jämte bland andra Ronald Reagan, Patti Smith och Ezra Pound.

National Portrait Gallery visar för sin del Martin Schoellers besläktade porträtt och bredvid Obama hänger Angelina Jolie, Jack Nicholson och John McCain. Det är också där som gatukonstnären Shepard Faireys omtalade bild i blandteknik, tidvis använd av Obamas egen kampanjorganisation, kommer att hållas i samlingarna tills det finns skäl att blicka tillbaka. Den som vill kan annars gå sin egen gallerirunda ute på stan. Obama syns i hundratals skyltfönster i form av lokal och tillfällig ”Obamakonst”.

Hur skapades den visuella ikonen? Genom skicklig marknadsföring och genom massmediernas beredskap att reproducera. Pressfotografen Scout Tufankjian, den enda som följde Obama under hela den två år långa valrörelsen, hävdade visserligen att ”det inte handlar om media” när hon presenterade sin bok ”Yes We Can” förra veckan.

Likafullt skildrar hon – precis som Shepard Fairey – gärna objektet i en pose som närmast är schablonartad i den här typen av bildjournalistik: Obama underifrån med blicken något höjd och åt sidan. Hennes sammanfattning säger egentligen allt: ”Han är en blandning av Mick Jagger och Jesus.”