”En revolution.” Så beskriver Katrina­ Mathsson på Folkets bio digitaliseringen av biografen.

–Hittills är det framför allt den svenska dokumentärfilmen som har tjänat på det. Tidigare fanns de filmerna i två kopior, nu går de upp över hela landet, förklarar hon.

Folkets bio och Folkets hus och parker har visat film digitalt i flera­ år trots att den stora digitaliseringen – the digital roll-out som den kallas internationellt – inte har genomförts i Sverige än.

Anledningarna till detta är flera­: Hollywoodbolagen har satt krav på en hög standard på projektorerna – så kallade 2k-projektorer – för att visa deras filmer, och de är dyra. Folkets hus och Folkets bio kör än så länge med en lägre standard, 1.4k, och det dominerande svenska bolaget SF bio håller fortfarande på med upphandling. Dessutom väntar man på besked från kulturdepartementet om ekonomiskt stöd – något som är osäkert eftersom kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth tidigare sagt att digitaliseringen är marknadens ansvar. Till skillnad från i Norge där ­landets 420 salonger, många ­kommunala, nu digitaliseras med statliga pengar.

Linda Zachrison som är ansvarig för publikfrågor på Svenska filminstitutet menar att digitaliseringen handlar om en demokratisering av filmen.

–Svenska filminstitutets uppdrag är att arbeta för ett brett utbud av film över hela landet och därför driver vi frågan om digitalisering. En stor del av biograferna på mindre orter i Sverige har liten kommersiell potential, men är viktiga ur en kulturpolitisk synvinkel. För att inte slås ut när teknikskiftet äger rum kommer de att behöva stöd från både stat och kommun.

Rickard Gramfors, som har hand om digitaliseringen på ­Folkets hus och parker – och ­nyligen öppnade Sveriges första digitala 3D-utrustade biograf i Malmö – menar att den digitala tekniken skulle kunna rädda landsortsbiografen.

–Man slipper vänta på film­kopior som först visas i storstäderna och kanske åtta veckor ­efter premiären, och uppmärksamheten i medierna, når mindre orter. Bion kan dessutom bli en central mötesplats dit man går för att se ny storfilm, men också teater eller opera, säger han och ser att till exempel museer och bibliotek på sikt skulle kunna bli digitala biografer.

Nu är inte digitaliseringen bara en fråga om landsortsbiografens existens. I engelska Bristol ligger mediacentret Water­shed. Två viktorianska lagerbyggnader rymmer biografsalonger, kafé, konferensrum och utställningslokaler; ett kulturhus för film. Mark Cosgrove som är programmeringsansvarig säger att digitaliseringen visst har betytt mycket – nu kan man sitta i deras kafé och sända kortfilmer från laptopen till projektorn – men ­talar också om vad den ökade tillgängligheten av film på internet betyder.

–När folk kan få tag i fler sorters­ film, ladda ner eller hyra ­online, så blir de också mer intresserade­ av att gå till en biograf som engagerar dem, där de till exempel kan höra regissören introducera filmen eller ta del i diskussioner.

Cosgrove anser att nyckeln till Watersheds framgång – i en tid då besöksiffrorna dalar i hela Västeuropa har de på fem år ökat från 80000 till 115000 besökare – är att de definierar sig som en oberoende biograf, från filmerna som visas till maten som serveras – och att det skapar en dialog med publiken.

–Vi använder webben mycket, lägger upp rapporter från festivaler och har en podcast med olika ämnen.

På det sättet menar han att man kan kombinera den inter­nationella filmvärlden med det mer lokala, och beskriver en biograf som låter som en engagerad kvartersbio för framtiden.

–Olika organisationer från Bristol väljer filmer hos oss och knyter seminarier till dem. Nyligen var det en grupp som visade filmer om flyktingars situation, och ibland spelar lokala band som Portishead live över stumfilm.

Det är alltså inte bara vad som kommer att finnas på dukarna som sysselsätter dagens biograf­ägare, utan det som finns i och kring salongen. För det gäller att knyta besökarna till sig. Den nya SOM-rapporten (från institutet för Samhälle, opinion och massmedia vid Göteborgs universitet) om svenskarnas biovanor visar att dagens besökare är mindre trogen biografen som visningsform än för bara tio år sedan. Det finns olika strategier för att bemöta detta, men alla talar om att erbjuda något mer till biobesöket.

Folkets bios koncept är detsamma som på Watershed­.

–När vi startade på 70-talet var vår idé att biografen är en social­ mötesplats, och därför har vi samtal, seminarier och film­festivaler – och det drar folk, ­säger Katrina Mathsson.

Hon utvecklar också det som Mark Cosgrove säger om att ­publiken väljer biograf efter vad den står för.

–Vi märker att publiken är mer nischad idag; när vi kör samma titlar som SF kan det som är en framgång hos dem gå dåligt hos oss. Därför är det också viktigt att som distributör av kvalitetsfilm ha egna biografer, säger hon och berättar att Folkets bio planerar att bredda sin verksamhet för att bli en större kedja.

Andra betonar värdet av matserveringen på biograferna.

–Servering och försäljning kommer att öka och utvecklas, säger biografhistorikern Kjell Furberg när jag frågar honom vilka­ förändringar han tror att biografen kommer att genomgå.

–I några decennier har för­säljningen av snacks och läskedrycker utvecklats så att man bara ser en disk med matförsäljning när man kommer in i foajén, och nästan tror att man hamnat på McDonalds.

Mattias Norborg som startade biografkedjan Astoria cinemas, som gick i konkurs i fjol, säger att de försökte göra något annat, ­skapa ett mervärde genom att bland annat knyta kaféer till lokalerna.

–Alla biografer kan inte se ut som hamburgerbarer, så vi ville skapa en plats där man kunde fortsätta samtalet efter filmen, med fler aktiviteter kopplade till samma ställe.

Svenska bio, som till 49 procent ägs av SF bio, har tagit över flera av Astorias biografer och fortsätter på den linjen; biografen Victoria på Södermalm i Stockholm ­hyser till exempel ett ekologiskt kafé som öppnat biografen mot gatan. Svenska bios vd Peter Fornstam jämför med tillgången på alkohol­ när han ska förklara det ­sociala behov som gör att han tror att folk fortsätter att gå på bio, trots hemmabio och nedladdning.

–Det har aldrig varit så lätt att få tag i en öl i det här landet som nu, ändå finns det fler krogar än någonsin.

Utanför Sverige har det här konceptet tagits längre. Nyligen uppmärksammades det att biografer i England förbjuder popcorn. På Londons äldsta biograf The Electric är det inget nytt: där togs mat, dryck och komfort på stort allvar när man byggde om för sex år sedan. Nu är biografen på Porto­bello Road inredd med stora­ fåtöljer, soffor och fotpallar. Baren serverar vin och den tillhörande restaurangen fångar upp biobesökarna efteråt.

Det kanske är en lösning för den populärkulturkonsument som vill ha samma komfort som framför hemmabion, utan störande moment i salongen, och är ­beredd att betala för det? När jag ringer upp biografchefen Mandy Kean säger hon att de riktar in sig på en publik som vill ha en annorlunda filmupplevelse.

–De som kommer till oss gör det till en helkväll. Vi får hit dejter­ och kompisgäng som vill ha en bekväm visning, dricka och äta gott, säger hon och tillägger att det har visat sig vara mycket framgångsrikt.

–Vi har haft tur jämfört med andra biografer.