Jungfru Maria, Gudsföderska och sörjande moder vid Kristi korsfästelse och begravning, ett huvudmotiv i ikonmåleriet. Nu ska denna en av världens mest avbildade kvinnor fungera som huvudnummer i Historiska museets stora höstsatsning Maria – drömmen om kvinnan.

– Vi har norra Europas största samling av kyrkokonst, men har inte kunnat visa alla medeltida Mariaskulpturer. Nu får vi chansen att plocka fram ytterligare ett 30-tal, säger Helene Larsson, utställningsproducent.

I dessa tider när de mänskliga trenderna ständigt skiftar vågar sig alltså Historiska museet på att lyfta fram idealens faktiska urmoder – den lidande, bedjande, perfekta kvinnan.

Men hur förhåller vi oss till jungfru Maria i dag?

– Maria är en förebild, som ständigt är aktuell. Dagligen ser vi i medier prov på hennes inverkan på hur kvinnor avbildas. Jungfru Maria höll på att bli en bifigur på 90-talet, men är i dag alltmer i centrum, säger Helene Larsson.

Till utställningen kommer också Eva Dahlgren att komponera ny musik, författaren Maria Sveland diskutera bilden av hur moderna kvinnor relaterar till Maria och dansaren Virpi Pahkinen ska skapa en rörlig fond till de tidiga medeltida skulpturerna.


På Etnografiska museet snickrar man just nu för fullt på den nya basutställningen Nordamerikas indianer, som ska öppna i slutet av oktober.

– Vår intention är förstås att på ett bra sätt visa museets samlingar. Men det gäller också att spegla dagens diskussioner och frågeställningar, utan att för den skull väja för den problematik som finns kring indianer och dess historia, säger museets Amerikaintendent Staffan Brunius.

– Den här utställningen ska stå i flera år och det gör att vi har ansvarsfrågan vilande tungt på oss. Men vi kommer att leverera fakta, inget flum. Målet är att besökarna ska ha fått totalupplevelse, estetisk och etnografisk, men att utställningen också ska väcka funderingar. Klarar vi det har vi lyckats.

Annette Meyer är en dansk-holländsk modedesigner, som utbildade sig på Royal College of Art i Antwerpen, när skolan fortfarande räknades som modevärldens avantgardistiska plantskola. I höst öppnar Nordiska museet upp för hennes lekfulla alster i utställningen Icon dressed. Hennes verk är förvisso bärbara, men syftet är inte att smycka utan snarare att innovativt paketera det kroppsliga innehållet. 14 skyltdockor agerar modeller i pappersklänningar ackompanjerade av faktiska visningsbilder och specialskriven musik. Utställningen har tidigare visats på Röhsska museet i Göteborg.


Varken jungfru Maria eller ursprungsbefolkningars bekymmer var vad som intresserade Rolf de Maré – men däremot mode. Han var en känd Stockholmsprofil i början av 1900-talet – konstsamlare, balettledare och museiskapare. I höst är hans gärning ett av paradnumren på Dansmuseet.

Som dotterson till Sveriges rikaste kvinna, Wilhelmina von Hallwyl, växte de Maré upp bland den internationella societeten. Precis som dagens överklass valde han att hänga med dåtidens kändisar som Rudolph Valentino, Gloria Swanson och Isadora Duncan. Men de Maré kom att främst intressera sig för dans. 1920 skapade han Svenska Baletten och de kommande fem åren producerade han ett 20-tal konstnärligt banbrytande uppsättningar som skulle få gehör världen över. I slutet av sin karriär, där hans främsta gärning kanske ändå var att dokumentera danskulturer, skapade han Dansmuseet i Stockholm, där han nu alltså hyllas på nytt.