Dagens Ryssland borde vara rena drömmen för en historiker. Oceaner av tidigare hemligt eller okänt arkivmaterial har blivit tillgängliga under de senaste 20 åren, stora vita fläckar i den ryska historien kan äntligen kartläggas, behovet av forskning och ny historieskrivning är enormt.
–Men tyvärr, i Ryssland lever historia och samhällsvetenskap i marginalen. Några pengar har vi inte, och det finns inget intresse för historia bland allmänheten, säger Andrej Sorokin, rysk historiker och förläggare som deltog i den internationella konferensen om Central- och Östeuropaforskning som ägde rum i Stockholm tidigare i år.
Varför historieintresset är så svagt i Ryssland är en fråga som återkommer gång på gång under vårt samtal, men Andrej Sorokin har inget bra svar.
–Kanske vill folk helt enkelt inte höra talas om allt lidande och all smärta i det förflutna, eller så är de fullt upptagna med att överleva, det är fortfarande svåra tider för många ryssar, säger han.
Rosspen, det fristående forskningsinstitut med vidhängande förlag som Andrej Sorokin var med och grundade för snart 20 år sedan, gör emellertid sitt bästa för att väcka intresset.
Förutom att institutet driver forskningsprojekt och ger ut encyklopedier, monografier och volym efter volym med tidigare opublicerat källmaterial så anordnar det också debatter och konferenser samt producerar radioprogram.
–På radiostationen Echo Moskvy sänder vi ett entimmes utbildningsprogram varje vecka där olika forskare medverkar, berättar han.
Hur många lyssnare programmet har vet inte Andrej Sorokin, men varje sändning brukar utlösa en störtflod av kommentarer på nätet, vilket ändå måste ses som ett gott tecken.
Andrej Sorokin själv disputerade i ekonomisk historia på 1980-talet, då han ännu var en sovjetmedborgare bland andra, en kommunist som trodde på de sovjetiska dogmerna om landets storslagna historia och ärorika segrar.
–Nu ser jag det helt annorlunda, inte på grund av någon enskild dramatisk insikt, utan det har kommit steg för steg, allteftersom nya fakta har blivit kända. Först för några år sedan tyckte jag att jag började få hela bilden av Sovjet och Sovjethistorien.
Men något större genomslag utanför specialisternas krets har, som sagt, den nya historieskrivningen inte fått. Böckerna har bara i liten utsträckning nått ut till de offentliga biblioteken, och de nya rönen har ännu inte avsatt några märkbara spår i skolundervisningen.
–Häromåret kom det ut en ny lärobok i historia, officiellt rekommenderad av utbildningsdepartementet. Det finns inga direkta lögner i den, men helhetsbilden är fortfarande densamma, säger Andrej Sorokin.
–Vi har påtalat det, men departementet svarade att lärarna gillar boken. Så det är återigen en fråga om den allmänna opinionen. Du ska veta att över 50 procent av ryssarna fortfarande ser Stalin som en positiv gestalt.
Och detta trots att det numera finns goda möjligheter att informera sig. Bara under de senaste tre åren har ett 60-tal monografier utkommit i Rosspens serie Stalinismens historia, varav ungefär hälften har författats av ryssar, de övriga av forskare i andra länder.
Det internationella samarbetet är viktigt, och Andrej Sorokin ger ett konkret exempel på hur det kan fungera.
–Det kom ut en amerikansk encyklopedi om Förintelsen för några år sedan, men mycket lite handlade om massmorden i de före detta Sovjetrepublikerna. Det gav oss ryska forskare impulsen att starta ett projekt för att fylla luckorna.
Något uttalat motstånd från officiellt håll har Andrej Sorokin inte stött på i sitt arbete, även om finansieringen är ett ständigt problem. Hittills har medel framför allt skjutits till av olika stiftelser, varav en del har grundats av några av Rysslands omtalade oligarker.
–De offentliga institutionerna präglas mer än något annat av likgiltighet, säger han.
Rosspen har dock även fått positiva erkännanden. Samarbetet med chefen för Rysslands federala statsarkiv – som väl närmast motsvarar svenska Riksarkivet – betecknar Andrej Sorokin som ypperligt, liksom med presidentkansliets kommissionär för mänskliga rättigheter, och med människorättsorganisationen Memorial. Flera titlar i utgivningen har också belönats med priser, såväl ryska som västerländska.
Och mycket forskningsarbete återstår ännu att göra.
–Om Brezjneveran finns det till exempel nästan ingenting skrivet eller utgivet, säger Andrej Sorokin.
–Kyrkans roll under Sovjetepoken behöver också belysas mera, det saknas fortfarande bra monografier. Och Sovjetunionens historia under andra världskriget är ännu till stor del oskriven.
