Jonas Hassen Khemiri fick frågan att göra en pjäs utifrån Gellert Tamas De apatiska av Folkteatern förra våren. Då hade han redan en relation till just den boken.

Gellert Tamas skrev nämligen delar av De apatiska i Berlin. Sommaren 2009 bad han Jonas Hassen Khemiri, som bodde där samtidigt, att kommentera manuset.

–Han kom över med en galet tjock bunt hopknuten med ett rep, en tross. Jag vinglade hem med den på cykeln, minns Jonas Hassen Khemiri på telefon från New York där han befinner sig för nypremiären av sin pjäs Invasion.

Gellert Tamas sa själv i SvD när den 600 sidor tjocka De apatiska sedan kom ut hösten 2009 att boken handlar om ”en av de största skandalerna i svensk nutidshistoria”. Det är historien om flyktingbarnen som blev apatiska, sjuka och slöt sig inåt, i väntan på uppehållstillstånd. Men också om hur det spreds rykten om att barnen fejkade och att föräldrarna drogade dem, liknande teorier lades fram i en utredning. Allt blev en hätsk politisk debatt, som fick fart efter ett tv-inslag där Gellert Tamas, liksom i boken, menade att barnen var sjuka på riktigt.

Jonas Hassen Khemiris upplevde De apatiska som stark och ett imponerande journalistiskt jobb.

–Boken är tydlig i vad den vill: bryta med en existerande mediebild och ifrågasätta den. En enkel adaption skulle bli en lång, övertydlig och tråkig pjäs. De pjäser jag tycker om är inte de som försöker övertyga mig utan snarare dem jag blir lite orolig av.

Trots sin första impuls, ”Omöjligt!”, sa han till Folkteatern att han ville fundera. Snart började han fokusera på manipulation i ordform, som han ju har sysslat med tidigare.

–Jag har alltid fascinerats av hur ord kan förflyttas snabbt och betyda olika saker i olika sammanhang. Det var häftigt att skriva om hur ord kan vridas ur makthavarnas händer.

Han ger ett aktuellt exempel: Att Libyens Gaddafi kallade sina motståndare ”råttor” och att Assad i Syrien kallade sina för ”bakterier”. När sedan rebellerna i Libyen tog makten kom inlägg på Twitter med texten: ”We the germs of Syria salute the rats of Libya”.

–Det var så fint hur orden som användes för att avhumanisera sekunden senare blev till något annat. Det här med ordvirus försöker också pjäsen skapa. Det finns en snabbhet i budskapen som man inte hinner med. Vem var i själva verket apatisk? Politikerna, barnen eller vi som kollektiv som lät det hända?

Jonas Hassen Khemiri sökte i kommentarfält och på rasistiska forum på internet och fängslades av hur en formulering föds och blir en sanning som dyker upp i en statlig utredning och på en löpsedel. Det där visar han i Apatiska för nybörjare med ”Rykteskommentatörer”, några av alla olika roller, som ”Ministern”, ”Onda tjänstemannen” och ”Namnlös asylsökare”. Ett rykte om att två kazakstanska flickor har blivit apatiska efter att ha förgiftats med ryska droger går från mun till mun.

–Pjäsen handlar egentligen inte om apatiska flyktingbarn utan om hur vi konstruerar vår självbild med hjälp av dem. Ryktesspridningen kring barnen var en längtan efter att få en enkel syndabock. Det vore ju jättebekvämt om föräldrarna låg bakom eller om man kunde skylla allt på en ond sabeltandad tjänsteman. Skulden förflyttas hela tiden, ”bollas fram” som jag skriver i förordet.

För ett så tungt ämne är manuset ovanligt rappt, även om skratten fastnar i halsen. Också titeln är humoristisk. Dramatikern själv tycker att det låter som en ABF-kurs, ”Apatiska för nybörjare”, där man tror sig få all kunskap om hur man blir apatisk, eller lär sig tala apatiska.

–Apatiska blir ett sätt att formulera sig för att möjliggöra att man struntar i att engagera sig i vissa politiska skeenden.

Mot pjäsens slut leker han med sin pjäs. Rollfiguren ”Utredaren”, konstaterar: ”Rapporten blev bok. Boken blev pjäs. Pjäsen hade premiär. Och sen?” Ja, vad händer efter premiären? Han säger först att han aldrig tänker att publiken ska få en viss känsla, det blir inte bra. Men går snart igång:

–Ett drömscenario är väl att man funderar på vad man själv gjorde under de här åren och vad de här ryktena säger för smutsiga saker om oss som vi inte vill konfronteras med.