Ryan Adams mest älskade yrkeskår är inte journalister. Även om det var värre förr. Men fortfarande går han igång om ämnet kommer upp. Som när jag frågar honom om recensioner är något han läser, särskilt som hans senaste album Ashes and fire från i höstas hyllades som det bästa album han gjort sedan solodebuten Heartbreaker, som kom 2000.

– Nej, jag är inte säker på att jag bryr mig längre. Det finns underbara musikkritiker men generellt sett, och jag menar inte att förringa yrkeskåren, har jag låga tankar om journalister. De är som i high school där man kollar runt för att se vad som är populärt.

Uppföljaren Gold från 2001 med öppningsspåret New York, New York väckte stor uppmärksamhet, eftersom den släpptes efter terrorattackerna på Manhattan. Han gjorde flera spelningar i Sverige, ibland upp till fyra timmar långa, och superlativerna haglade.

– För mig är Sverige ett romantiskt, kulturellt rikt ställe. Jag gillar att det finns många årstider, arkitekturen är underbar och teologer, filosofer och författare i Sverige är utsökta. Jag känner mig besläktad med Sverige för att jag ofta varit där och skrivit låtar. Det är helt annorlunda, en drömversion av Jacksonville där jag växte upp.

Efter albumsuccéerna följde flera år då han släppte mängder av album som var av minst sagt ojämn kvalitet. Time kallade honom The no-hit wonder.

Ryan Adams beslöt att ta en lång paus från musiken 2009. Tre år tidigare hade han fått en diagnos på att han led av Ménières sjukdom, som är en åkomma i innerörat med symptom som yrsel, tinnitus och hörselnedsättning.

– Jag var yr och det ringde högt i örat. Men det var inte så illa som det är nu, så jag bara fortsatte att spela. Det har blivit sämre ju äldre jag blivit, men jag gör mer för att undvika problemen.

Du förstod inte vad du led av under många år?

– Precis. För mig är det stress och skarpa ljus som utlöser attackerna. Just ljuset utlöser lätt ångest som triggar igång Ménières. Det är därför jag inte vill ha fotografer med blixt på mina konserter. Något de fortfarande inte förstår.

Han insåg att det mesta i hans levnadssätt var fel: stress, rökning, dåliga matvanor, ingen motion.

Slutade du helt att skriva låtar?

– Ja, jag hade ont, gick till doktorer och tänkte bara på min hälsa.

Till skillnad från tidigare år då han mer eller mindre beskrevs som en vresig slusk har omdömena skiftat till en gentleman som ser yngre ut och framförallt är mycket vänligare.

Han växte upp i Jacksonville, North Carolina och hemma lyssnade familjen mest på gammal countrymusik. ”Människorna var roliga, arbetarklass och relativt fattiga”, har han tidigare sagt i SvD.

I många år hade Ryan Adams problem med droger. 2007 skrev New York Times en artikel med rubriken ”Ryan Adams dog inte” där han berättade att ”jag snortade mycket heroin med cola. Jag tog blandtjack varje dag i flera år. Och piller. Och så drack jag. Och jag menar inte lite grann. Jag överglänste alltid allihop.”

– Det var verkligheten. Jag ville inte lura någon om vem jag verkligen var så jag pratade öppet om det. De senaste 6–7 åren har jag vare sig druckit eller tagit droger.

Det lustiga är att han är så öppen om privata saker som droger och sin sjukdom men inte vill yttra ett ord om sin fru, sångerskan Mandy Moore. I låten Love you but I don’t know what to say sjunger han i ”When I met you the clouds inside me parted”, en vacker strof som kan handla om hustrun.

–Jag pratar inte om privata saker och jag förstår inte varför det är intressant, säger Ryan Adams.

Jag frågar om han inte själv gillar att läsa om mer privata saker när han läser intervjuer om andra kända människor.

–Nej.

När jag träffade dig 2003 sa du ”jag vill ha barn snart”...

–Mr Adams svarar inte på privata frågor, bryter skivbolagsrepresentanten i London in och därmed är intervjun slut.