Röster om Suzanne Brøgger

Göran Rosenberg, författare och vän:
–Hon är stor, kan man säga så? Men det jag spontant tänker på är att hon är en stor tänkare och författare. En reflekterande livsfilosof. Hennes böcker är ett slags betraktelse över människan och livet – och hennes egen utveckling. När jag på 90-talet gjorde en serie för SVT om Tänkare i tiden var hon en självskriven gäst. –Som vän är hon en inspirerande och stimulerande samtalspartner. Vi brukar försöka träffas när jag är i Köpenhamn eller hon i Stockholm – och det är alltid hon som bestämmer premisserna. Var och när vi ska mötas, om vi ska dricka te eller vin. Själv bockar jag mest och tackar.
Bibi Andersson som regisserade Efter orgien på Dramaten 1991:
–Jag beundrar henne som författare, verkligen. Men som dramatiker var hon rätt obegriplig. När vi satte upp hennes pjäs Efter orgien på Sibyllan i Stockholm var jag fylld av entusiasm. Åtminstone till en början. Sedan blev det väldigt svårt eftersom hon blandade ihop så mycket. Och inte blev det lättare av att jag var så oerfaren som regissör. Man ska akta sig för att ta sig vatten över huvudet. Ändå blev det bra till slut, eftersom alla gav järnet. Men du borde kanske ha frågat henne varför hon inte skrivit mer dramatik?
Jacques Werup författare, musiker och kollega:
–Jag har alltid gillat att kliva över gränser, att byta genre – därför är samarbetet med Suzanne så extra roligt. Hon är bluessångerskan som kan sin Billie Holiday, som sjunger med lite skört Holiday-stuk men hon har också, till min stora lycka, en ådra för franska smörsånger. De har en utmanande känslosamhet som jag gillar. –På scen är hon superproffsig, har väldigt klara och raka besked, om allting. Hon har till och med fått mig att överge blyertspennan och börja mejla, vilket jag aldrig trodde skulle hända.