Fack- och skönlitteratur, nytt och gammalt, blandas när Stockholms stadsbibliotek lyfter fram sina gayböcker i särskilda utställningar. Salomon Hellman på biblioteket i Rinkeby konstaterar att det finns många författarskap som folk inte känner till.
Foto: LINDA FORSELL
Salomon Hellman, bibliotekarie i Rinkeby, har just ställt i ordning ett stort bokbord mitt i blickfånget nära entrén, dekorerat med rosa tyll och regnbågsfärgade fjärilar i taket. Där finns författare som Alan Hollinghurst, Sarah Waters, Michael Cunningham och Annie Proulx. I normala fall står de prydligt uppställda under respektive bokstav i de skönlitterära hyllorna.
–Det är inte alltid det syns på böckerna vad det är. Det har vi tyckt är ett problem. Många är intresserade men hittar inte och vågar kanske inte fråga om de inte är säkra på sig själva, särskilt ungdomar. Det här är starten på ett viktigt arbete, säger Salomon Hellman.
Satsningen på att skapa särskilda – och tillfälliga – avdelningar för gay- och queerlitteratur på tio Stockholmsbibliotek under nästa veckas Pridefestival kallas Rosa bibliotek. Initiativet kommer från den löst sammanhållna hbt-gruppen bland de anställda.
Men en fokusgruppsundersökning visar att besökarna inte tycker att det är någon bra idé med permanenta avdelningar för gay- och queerlitteratur, något som idag är vanligt i exempelvis Storbritannien.
–Det har gjorts på vissa bibliotek i andra kommuner. Vi har varit lite skeptiska till det. Det blir lite kluvet, hur bestämmer man vilka böcker som ska stå där? En homosexuell författare behöver ju inte bara vara intressant för homosexuella läsare, säger Salomon Hellman.
En annan idé är att göra broschyrer som visar vägen till böckerna.
Men vad är egentligen hbt-litteratur? Skönlitterära böcker med normbrytande karaktärer är ett svar. På senare tid har det också kommit flera historiska fackböcker som handlar om hur samhället har sett på homosexualitet genom tiderna.
Men det finns även andra ämnen som, utan att vara direkt gayrelaterade, attraherar gruppen, i alla fall homosexuella män. Opera och kvinnliga divor är klassiska teman, konstaterar bibliotekarien Jan-Olov Nordh, som det senaste året lett en läsecirkel om gaylitteratur för låntagare på Stadsbiblioteket.
–De här riktigt stora divorna, Bette Davis, Diana Ross, Zarah Leander, har jämt kommit upp i samtalen. Det är intressant att tjejerna i läsecirkeln inte verkar behöva några divor, men det ligger något i klichén att bögar tycker om divakulten. Det handlar om att det bara finns två lägen, antingen glittrar det och är fest, eller så är det djup avgrund, säger Jan-Olov Nordh.
Annars är komma ut-processen central. Både i bemärkelsen att den är ett mycket vanligt ämne inom genren och genom att litteratur med gaytema kan hjälpa läsaren i den egna komma ut-processen. För Jan-Olov Nordh, som växte upp på 1960- och 70-talen, var numera ganska bortglömda Bengt Martins Sodomsäpplet och följande romansvit ett andningshål och en möjlighet att spegla sig själv.
I utställningen i rotundan på Stadsbiblioteket vid Odenplan kommer Jan-Olov Nordh att lyfta fram bortglömda författarskap och oväntade namn.
–Det finns en del författare som man inte tänker på att de tillhör den här kretsen, som Virginia Woolf och Tennessee Williams.
Salomon Hellmans favorit i urvalet på Rinkeby bibliotek är ungdomsromanen Ibland bara måste man av David Levithan, en klassisk high school-berättelse.
–Jag gillar att homosexualiteten är självklar och inget som problematiseras i boken, det är en naturlig del av handlingen. Annars fastnar man lätt i komma ut-problematiken, säger han.
