Wall-E är berättelsen om en ensam­ robot som ägnar dagarna åt att städa upp bland jordens enorma sopberg. Människan har sedan länge lämnat sin skövlade planet och lever en loj kryssningstillvaro ute i rymden.

Medan mänskligheten bara blir fetare och dummare har Wall-E genom seklerna utvecklats till en tänkande och kännande­ varelse. Som ett nyfiket barn letar­ han efter spännande fynd bland behåar, bubbelplast och gamla glödlampor – tills han möter en annan robot, och blir hjälplöst förälskad.

Filmbolaget Pixar har byggt sin framgång på att ge liv och ­intelligens åt döda ting som leksaker och bilar. Men enligt Jason Deamer, filmens förste karaktärsdesigner, erbjöd en robot nya utmaningar.

–Allt måste vara trovärdigt, man kan inte göra en robot som inte ser ut att kunna fungera. Jag fick ge mig in i den verkliga mekaniken­ för att kunna designa robotar.

Wall-E liknar inte en människa – tanken bakom designen var att han verkligen skulle se ut som en fyrkantig städmaskin som kan pressa ihop skräp till prydliga kuber­. Men hans känsloliv var också viktigt. Det föddes på en basebollmatch, när regissören Andrew Stanton fick låna en kikare­.

–En kikare kan man ju anpassa efter ögonen och Andrew blev inspirerad av hur mycket känslor man kan förmedla ­genom att vrida­ kikaren och skapa glada, ledsna och arga ”ögon”, berättar Jason Deamer.

Det här är ju inte den första robot­filmen – varför är robotar så fascinerande?

–Det blir som skapelsens mirakel­ att se ett dött föremål fyllas­ med liv. Det är nog samma sak som fascinerar med animation, att vi blåser liv i saker. Och vilka kraftfulla varelser robotar är. När jag gjorde research inför filmen slog det mig verkligen vilket­ stort arbete de gör i våra liv. Varje mobiltelefon på jorden har tillverkats av en robot. Bilar och tv-apparater – saker som vi köper billigt tack vare robotikens genombrott i fabrikerna på 70-talet­.

Filmen hade premiär i USA vid midsommar och har redan spelat in nästan en och en halv miljarder kronor. De amerikanska kritikerna har enhälligt rosat Wall-E och de har varit speciellt imponerade av att en film om en tecknad robot lyckas röra vid så många filosofiska­ spörsmål – från själens­ existens till människans ansvar för miljön. MaryAnn Johanson är en New York-baserad filmkritiker som driver bloggen Flickfilosopher.com.

–Jag blev så berörd av hans glädje. Han inser inte att han lever­ på en soptipp, eller att han är helt ensam. Han finner glädje i de enklaste ting, saker som vi kastat bort. Och han verkar finna glädje i att utföra sitt arbete, att städa undan vårt skräp.

Robotar på filmduken har inte alltid varit så kramgoa som Wall-E­. I filmer som Terminator, Blade runner och Matrix skildras de som iskalla mördarmaskiner som hotar mänsklighetens existens. Men roboten har alltmer kommit att symbolisera det goda på film – en slags förbättrad människa.

–Kanske är vi besvikna på oss själva, kanske tänker vi: ”vi kan inte fixa mänskligheten men vi kanske kan skapa något som är bättre”. Kanske är fascinationen för robotar samma drift som får oss att vilja ha barn – ”jag misslyckades med mitt liv men den här personen får en fräsch start”, säger MaryAnn Johanson.

Robotar har inte bara inspirerat filmskapare – populärkul­turen har också påverkat hur ­dagens robotar ser ut och fungerar. ­Science fiction-författaren Isaac Asimovs robotnoveller från 50-talet har legat till grund för viktiga principer inom robotforskningen. Många av dagens robotforskare har sett robot­filmer som barn och försöker göra verklighet av filmernas ­hypotes – att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att dela vår vardag med avancerade robotar.

–Vill man få studenter engagerade så är robotar som en magnet. Det är nog populärkulturen en bidragande orsak till, det har skapats en glamour kring robotar, säger Peter Nordin, författare till boken Humanoider: Själv­lärande robotar och artificiell intelligens.

Han arbetar på det skandinaviska robotinstitutet iRobis och är en av Sveriges ledande robotforskare. Nordin har funderat mycket kring varför människor är så fascinerade av robotar.

–Om man visar upp en robot så kommer folk fram direkt – det gäller både unga och gamla, av alla ursprung och kön. Beror det bara på att vi har sett robotar på filmer sedan vi var små eller handlar det egentligen om att vi leker med dockor? Jag vet inte riktigt, men det finns en oerhört direkt koppling som de flesta människor gör med en robot.

Det verkar också finnas ett mänskligt behov att tillskriva robotar­ känslor och personlig­heter. Peter Nordin berättar om en dam som köpte Husqvarnas gräsklipparrobot. Trots att den mer liknar en skateboard än en kännande varelse tyckte hon efter­ ett tag att den verkade så ensam, och köpte en robot till.

–Om vi bygger en robot som kan gå, som stapplar fram, så väcker det jättemycket känslor. Och om den trillar så säger alla ”åh, slog den sig?”. Än så länge finns det inga känslor att besvara, men vi är väldigt tidiga med att möta och vilja besvara den stackars robotens känslor på något sätt.

Nordin tror att vi inte behöver vänta till längre än 2030 innan vi får se robotar som har egna känslor. Han menar också att bilden av ”den goda roboten” har belägg i vetenskapen.

–Ju smartare man är desto lättare­ har man att sätta sig in i hur andra har det, för att kunna bilda sig en modell av en annan varelse och vad den kan tänkas känna. En stor del av godhet är att kunna ha empatiska känslor för andra. Därför har väldigt smarta system förutsättningarna att vara goda, kanske mer än människor.

Vilken är din favoritrobotfilm?

–Jag tycker om 200-års­mannen, särskilt scenen där ­familjen har köpt en butlerrobot som de packar upp och presenterar sig för. Den tycker jag är ­intressant för jag tror att det kommer att bli ungefär så. Man tar hem en robot, packar upp den och så gör den sig hemmastadd.

För Jason Deamer på ­Pixar är det scenariot redan­ verklighet. Under arbetet med Wall-E presenterades han för dammsugarroboten Roomba, och kärlek uppstod.

–Den är helt fantastisk, den får mig att känna som om jag är med i den tecknade serien Jetsons. Den ger ifrån sig små söta ljud, nästan som Wall-E, och när den får slut på batteri så åker den och dockar vid en laddningsstation. Det känns som att den är levande. Den har verkligen gjort mig medveten om hur mycket våra liv kommer att förändras i framtiden.