Det kan tyckas lite stressigt att bygga scener samma dag som programmet drar i gång. Men det har sin förklaring. Konserterna får vänta; först ska det pratas. Peace & Love är nämligen,förutom en rockfestival, också en samlingsplats för debatter, föreläsningar och workshops som enligt föreningsstadgarna ska verka för ”att få människor att tänka efter och reflektera över sig själva och sin omvärld”.

De två första dagarna är helt vikta för detta. Årets tema är ”revolution”.

–Revolution är ett begrepp som har kommit att bli känt som väldigt blodigt. Men det rymmer ju mycket mer än så. Vi kände att det vore intressant att titta på vad det betyder i människors egna liv, säger projektledaren Sara Olsson.

Konsertschemat inleds på torsdag. Liksom i fjol, när Patti Smith och New York Dolls gästade festivalen, är det grånade rock­amerikaner som toppar årets affischer: Iggy & The Stooges och Alice Cooper. De följs av en lång rad svenska akter inom ett brett, gitarrbaserat fält, från rockräven Jerry Williams via trallpunkare som Charta 77 och Dia Psalma till singer/songwriters som Anna Ternheim och Sophie Zelmani och en handfull favoriter som festivalledningen karaktäriserar som ”Peace & Love-artister”.

–Vissa band har blivit nästan som husband. Nationalteatern spelar för tredje året i rad. Och så Sugarplum Fairy, som har spelat varje år sedan 2001, säger Henrik Sundin, pressansvarig för Peace & Love.

Andra återvändare är det finska hårdrocksbandet Hanoi Rocks, vars gitarrist Andy McCoy orsakade ett antal muntra spaltdecimetrar i fjol, när han förlade sina löständer på festivalen. Funktionärer hittade dem senare på golvet till en hyrbuss, men incidenten avskräckte alltså inte.

Ett nytillskott för i år är där­emot Miss Li. Sedan hon lämnade Borlänge för Stockholm för ett drygt år sedan har Linda Carlsson gjort kometkarriär som piano­popestradören Miss Li. På mindre än ett år har hon hunnit släppa två album och turnera såväl med Riksteatern som i eget namn. Och på fredag spelar hon på Peace & Love. Det gjorde hon som sagt inte i fjol. Då var hon funktionär.

–Jag hade precis satt i gång med Miss Li. Jag gick runt och muttrade om att jag inte fick spela medan jag satte upp affischer, säger Linda Carlsson.

Hon skrattar.

–Jag har faktiskt tänkt gå in i studion för att spela in ett tredje album i sommar – så att jag inte ska behöva affischera nästa år heller.

Linda Carlsson har hängt på Peace & Love sedan den vingliga starten på citykrogen Borlanche 1999 till det den är idag – en av landets största pop- och rockfestivaler. Hon har faktiskt spelat där även tidigare, med olika demoband genom åren.

–Nu känns Peace & Love som det nya Hultsfred, säger Linda Carlsson.

–Det är kul för Borlänge, som har dragits med dåligt rykte de senaste hundra åren.

Hundra år är kanske att ta i. Men när Peace & Love-festivalen kom till år 1999 – som en direkt reaktion på rapporteringen om staden som ”Sveriges Chicago”, landets våldsammaste – fanns det onekligen en del att jobba med när det gäller Borlänges image. Idag är antalet anmälda brott i kommunen fortfarande högre än riksgenomsnittet – men på väg ner. 2006 års siffror var de bästa sedan statistiken fick sin nuvarande form år 1996.

Och när det har skrivits om Borlänge de senaste fem åren har det inte främst handlat om brott, utan om musik: Mando Diao, ­Sugarplum Fairy och Miss Li.

–Borlänge har varit en bra musikstad tidigare också, med Stonecake och Sator, säger Linda Carlsson.

–Det brukar ju vara så, städer som har mycket misär har ofta ett bra musikliv. Men att Peace & Love finns gör ju att det blir ännu bättre, det kan nog göra att intresset blir större.