CIRKUMFILISNÄRT. Ordet dansar runt i huvudet efter en dag hos Svenska Akademiens ordboksredaktion i Lund. Ligger liksom roligt i munnen. Och manar fram bilden av 1800-tal och punschkluckande, studentspexande unga män vid Lunds universitet som mellan föreläsningarna slänger iväg lustigheter med en cirkumfilisnärt.

Efter att med viss tvekan passerat grinden med skylten som varnar för att gå närmare huset, dyker plötsligt lundaarkitekten Sten Samuelssons villa upp, som ett strandat ufo. I en vackert 60-talsmodernistisk skapelse ligger ordboksredaktionen väl dold av lummig grönska på Dalbyvägen och stora 20-tals villor i handslaget tegel, många av dem kontoriserade sedan länge.

Inne i huset är det tyst och stilla. Ljuset strilar in genom atriets glastak, över marmorgolv, öppna spisar och över bokhyllorna som fyller det som en gång var den Samuelssonska salongen. Här ruvar, lika hemlighetsfullt som det skymda huset, den drygt 20 personer starka redaktionen på vad som nog kan antas vara Sveriges längsta bokprojekt.

Sedan starten har det gått 226 år, men redaktionen i Lund har bara 129 år på nacken. Ändå är det få, även bland lundaborna, som vet att den ligger här, ett stenkast från Botaniska. Men det är inget hemlighetsfullt över de personer som arbetar här, som med stor entusiasm och många skratt berättar om sitt ovanliga arbete.

I ljusa kontorsrum bakom glasväggar sitter chef, förberedare, redaktörer, kontrollanter och administratörer (tillika korrekturläsare). Deras bakgrund skiftar; nordister, språkvetare, litteraturvetare, lärare, en del disputerade, andra fil mag, fil kand eller internutbildade. Och en it-ansvarig datavetare, som ska ”ta ordboken in i framtiden”. Gemensamt är förstås ett brinnande intresse för ord och historia.

Det uppdrag som gavs på 1700-talet har nu resulterat i 35 band och ett 36:e på väg, som börjar med TYNGA och troligen slutar med UTSPÖRJA.

–Så nu har vi haft ett antal tråkiga år, säger Anki Mattisson, chef för redaktionen.

Oj då. Konflikter? Neddragningar? Hon skrattar, kanske åt min uppsyn, och fortsätter:

–Vi har ju arbetat oss igenom UPP, UNDER, UR och UT – du förstår... det är ju inte så spännande. UNDER hade 12000 lappar, UPP 60000, UR 30000 lappar. Och UT över 100000 lappar.

Så bara UT skulle bli över tio redaktörsår och det ville hon inte utsätta någon anställd för, så alla redaktörerna har fått hjälpas åt.

–Måtte vi snart komma till VA! Då blir det roligt igen.

Med ”lappar” menar Anki Mattisson alla de språkprov som ordboken bygger på, som formellt heter excerpter: EXCERPT äksærpt ... utdrag ur bok l. handskrift; ... (ur SAOB band 7 DISTINGERAD–EXULANT, tryckår 1922)

Gustaf III instiftade Svenska Akademien 1786 med främsta uppgift att verka för svenska språkets ”renhet, styrka och höghet”. Redan året efter fattades beslut om att ge ut en ordbok. Bokstäverna lottades ut bland Akademiens ledamöter som fick grunna på ord som sedan diskuterades på sammankomsterna.

Under lång tid gjorde ordboksarbetet inte så många knop, utom vid några punktinsatser. Det skulle dröja till 1883 innan man fick upp ångan. Då hade akademiledamoten professorn Theodor Wisén fått ansvaret och etablerade tillsammans med akademikollegan redaktören Knut Fredrik Söderwall redaktionen i Bondpinan (nuvarande Vita huset) i Lund.

I 15 år slet de. Redaktör Söderwall lär ska ha lämnat redaktionen enbart för att sova och äta hemma hos mamma – och året han fyllde 56 år kom första bandet ut, A–ANLÖPNING, som beskriver svenska språket från Gustav Vasas tid till utgivningsåret 1898.

Under den här tiden anlitades ett hundratal excerpister; präster, lärare och andra med någon skolning, som fick med sig böcker och lappar hem. Språkproven granskades av redaktionen som betalade per lapp, om den blev godkänd vill säga.

På så sätt samlades excerpter ur tryckta källor från 1521 och fram till 1880-talet, som Bibeln, psalmböcker, religiösa texter, Gustav Vasas registratur (avskrifter av in och utgående dokument) från 1521 till 1560, offentliga handlingar från 1700-talet, Svenska respektive Vetenskapsakademiens handlingar protokoll, bouppteckningar, brev, dagstidningar, tidskrifter, skön- och facklitteratur.

Excerperingen fortsatte intensivt fram till 1930-talet, sedan till och från. Idag letar man mest språkprov ur moderna romaner samt kontrollexcerperar i databaser och presstexter. Det har hunnit bli cirka nio miljoner lappar, sorterade i kaffepaketsstora lådor i arkivet.

–Ett stort verb som TAGA har 16000 lappar. VARA skulle kunna vara större men presensformen ÄR missas lätt vid excerpering, berättar Anki Mattisson.

En vanlig fråga är om de tidiga banden inte är ”inaktuella”. Men SAOB har blivit en historisk ordbok över skriftspråket, den har ingen normativ funktion. Det är grundforskning ner till minsta stavelse och resultatet kan användas i annan forskning och uttolkning av äldre texter.

För att spegla samtidens språk har Svenska Akademien i stället sin ordlista (SAOL) som revideras regelbundet.

I våras bestämde Svenska Akademien att arbetet med SAOB ska börja om från A med en digital uppdatering när den tryckta utgåvan är klar 2017. Hur lång tid det får ta den här gången ska Akademien utreda under hösten.

Då kommer ord med som saknas i tidigare utgåvor, då ju varje band är en spegling av sin tid. Så eftersom varken ARBETSFÖRMEDLING eller BANDSPELARE fanns 1903 när band 2 ANMANA–BARHUFVAD trycktes så saknas de orden.

Däremot fanns kvinnor. Trots det blev HON inget eget ord när band 11 HERBORIST–HYDDA trycktes 1932, utan anges som en underform av HAN, trots att vi då hade haft allmän rösträtt i elva år. Ord som inte ”brukas av andra, än av fruntimren” fann man heller inte ”nödigt att uti ordboken införa”. Så här finns stoff också för genusforskarna.

Innan Anki Mattisson som nybliven chef tog bort det omoderna ackordssystemet så var personalomsättningen ganska hög. Ackordet uppfattades som odemokratiskt och pensumet var stort. Det sattes på 20-talet av chefen Ebbe Tuneld, tayloristisk entusiast, då ordboken hotades av nedläggning på grund av sin ringa framfart. Han gjorde tidsstudier, köpte moderna skrivmaskiner och införde premielön: 12000 lappar per år och redaktör, fler lappar gav bonus, färre avdrag.

Idag klarar en redaktör cirka 9500 lappar per år, har månadslön – och stannar. Så flera pensioneringar väntar inom kort. Att hitta litteratur- och språkvetare eller internutbilda lärare går, men disputerade språkforskare är det brist på.

–Så ett framtidsjobb är att bli disputerad nordist. De behövs för att behålla den vetenskapliga grund ordboken vilar på, vi har enorm akribi, säger Anki Mattisson.

AKRIBI. Nej, det hade inte börjat användas när band 1 trycktes 1898. Men finns i SAOL: akribi [-bi´] s. -n • vetenskaplig noggrannhet.

Anki Mattisson började som redaktör 1995, blev souschef året efter och ordbokschef 2000. Hennes första ord var SÖNDAG.

–Min föregångare jobbade i 30 år. Enbart med bokstaven S.

Men ingen verkar uttråkad, även om chefen Mattisson, som måste läsa alla texter, tycker att UT med alla sina sammansättningar var tjatigt. Eller som den äldre medarbetare som irriterat utbrast när hon fick ett andrakorrektur på sitt bord: Nej, nu har jag fått SYFILIS igen!

Inte heller förberedaren Eva Larson är uttråkad, trots ett halvår med ett och samma ord. Hon tycker att en bra dag på jobbet kan vara att hitta ordet VATTENÅNGSGENOMSLÄPPLIGHETSKOEFFICIENT.

–Jag har just idag avslutat förberedelserna av VATTEN, ett fantastiskt ord att arbeta med, ett av våra mest ursprungliga ord och som berör så mycket, som kulturhistoria, livsvillkor och juridik.

Hon började för 18 år sedan med TOM (substantiv som betyder bokdel) direkt efter sina studier i nordiska språk och kan fortfarande inte tänka sig ett roligare jobb; att analysera grammatik, former, stavningar och botanisera bland lapparna – i det här fallet 20000 – samt komplettera språkproven med moderna källor, rota i bibliotek och arkiv, exempelvis Östergrenska arkivet (Nusvensk ordbok) och skönlitteratur.

Efter förberedarna tar redaktörerna vid. De redigerar materialet, skriver definitioner och väljer språkprov som illustrerar definitionerna. Ett ord kan bli från en kvarts spalt (TAGA, substantiv) till 100 spalter (TAGA, verb).

Före tryck gås texterna igenom sju gånger och korrekturläses ”prick mot prick” av kolleger och av en försteredaktör. Och alltid av Anki Mattisson. Men innan dess har de passerat kontrollanterna. En av dem, Sofia Hörberg, kom till redaktionen för ett halvår sedan. Hon har hunnit jobba sex år som lärare i svenska och har studerat litteraturvetenskap och lingvistik.

–Jag granskar manus, dubbelkollar sidor och årtal, springer på bibliotek och arkiv, kollar källor i litteratur, kokböcker, protokoll, kyrkböcker och likpredikningar.

Sofia Hörberg har internutbildats på SAOB, men känner sig långt ifrån färdiglärd.

–Det är så mycket att ta sig in i, en så spännande värld, att läsa om hur språket utvecklas i texter som jag aldrig skulle komma i kontakt med annars.

Hennes första ord? Hon rotar bland pärmarna: UTMAGER, som en utmärglad häst eller människa kan vara, liksom en näringsfattig åker. Sista belägg 1965. Och så i dagens SvD då.

Sofia Hörberg är en av dem som kan få uppleva målgången för SAOB. Varje färdigt band firas med en ”bandfest” med Akademien i Stockholm, och 2017 blir det nog en rejäl baluns.

Men bara efter att par månader ska arbetet med den nya editionen vara igång. Digitaliseringen av den tryckta upplagan pågår redan, sedan Erik Bäckerud anställdes för drygt två år sedan. Han är datavetare, programmerare och systemansvarig:

–Det är ju självklart att detta ska göras tillgängligt för alla och det är verkligen roligt att Akademien hänger i.

Närmast kommer han från Malmö vattenverk.

–Jobbet är detsamma, skillnaden är vad man stoppar in.

Det vill säga ord, och de har alltid fascinerat.

–När jag var liten tog jag volymer på måfå ur Nordisk familjebok och läste.

På SAOB var bandet TOK–TRIVSEL det första han fick i knät. Men det stora jobbet börjar med edition två, som ska vara helt digital.

Redan nu har den gamla hemsidan (A–TYNA) cirka 5000 besökare om dagen, men Erik Bäckerud menar att en riktig digital ordbok kommer att bli oerhört välbesökt. Den digitala editionen kommer att kunna leva på ett helt annat sätt, och en del ord därmed försvinna.

Så mitt nya favoritord cirkumfilisnärt verkar ligga risigt till. Senaste beläggen är från mitten av 1800-talet. Men nu har jag nämnt det tre gånger, vilket borde betyda att det klarar sig undan dödförklaring i nästa edition. För när ett ord finns skriftligt belagt och rätt använt efter sekelskiftet 1900 så undgår det att markeras med ett kors i SAOB. Fast det var just det där med rätt använt...

Det är dags att lämna redaktionen, och Anki Mattisson sätter sig vid sitt skrivbord och försjunker i ett korrektur.

–Skulle du säga RYKA UT? frågar hon plötsligt.

–Vad säger beläggen, försöker jag lite kvasibildat. Röka ut, och ryka in förstår jag. Men ryka ut?

Jo, det finns. Men Anki Mattisson funderar över om det är en bra idé att ange det som motsats till ryka in.

–Ingen människa förstår väl det idag?

Så jag funderar på om jag kan använda RYKA UT på något sätt. SAOB visar inte mindre fem olika betydelser:

1) ...ge ifrån sig rök som går ut genom skorstenspipa... 2) ...sväva l. virvla ... 3) ...om (smärre) föremål som (i stor mängd) flyga l. fara... 4) ...kastas l. slungas... 5) ...rusa l. störta ut; äv. oeg.: låta händerna hastigt fara ut (på ngt)... Ryker han (dvs. den pianospelande klockaren) ut på klaviaturn och griper omkring sig. STRINDBERG... (ur SAOB band 23, RULTA–RÖXNA, tryckår 1960)

Jag lämnar den Samuelssonska villan, gruset knastrar och det blåser, så småkvistar och gatdamm ryker ut framför mig.

Sådärja. Nu har ordkramaren i mig kanske räddat även RYKA UT från dödförklaring.