Jan de Laval tillhör en ny växande yrkeskår, med uppdrag att lära oss bli vältaliga och övertyga, med hjälp av metoder från antiken. Foto: Jurek Holzer

Allt fler svenskar lär sig retorik, från företagsledare och säljare till politiker och präster. Även på universiteten ökar intresset starkt; förra året läste 900 studenter ämnet vid Södertörns högskola. Men, hävdar akademikerna, det handlar om mycket mer än en teknisk metod, snarare något som hjälper oss att bli bättre människor.

"För att skapa en dialog måste man ta sig dit där den andre är", står det på svarta tavlan i Lilla Hörsalen hos Sida i Stockholm. Undertecknat "Sokrates".
Fyra medarbetare vid sektionen för Baltikum och Centraleuropa har begärt att få utbildning i retorik, och hälsas välkomna av Jan de Laval, regissör och pedagog. Han har arbetat med ämnet i 14 år.

- Herregud, jag har glömt bort mig! Vad ska jag göra tycker ni, utbrister Jan de Laval under en kurs i retorik - och ger sedan två råd: Man kan låta pausen klinga ut, försöka att inte vara rädd för tystnaden. Eller "bli mänsklig" och säga som det är: Jag har tappat tråden, och måste titta i mina papper.

Först citerar han en svensk undersökning om vad vi är mest rädda för. På elfte plats: hissar, på femte: döden, på första: att tala inför publik.
Lite senare frågar han om vi vet varför politiker föredrar talarstolar?
- Jo, för då går det att dölja kroppsspåket, som ofta berättar vad man egentligen tycker eller känner.
Sedan fokuserar han på framträdandets allra första stund.
- Tänk på att det alltid finns en paus, innan du börjar tala från scenen. Den använder åhörarna till att tänka på annat, det vet vi, på mat, sex och framtid, visar det sig. Folk sitter där ute och har trevligt. Och så kommer du in och kräver uppmärksamhet...

De fyra från Sida är långt ifrån ensamma i sitt intresse. Runt om i Sverige utbildas tusentals människor av studieförbund, konsultfirmor, universitet och en stor mängd enmansföretag, som de Lavals.
I många kursbeskrivningar utlovas både det ena och andra, som större framgångar, på arbetet och socialt, djupare tänkande samt klarsyn som "förändrar hela ditt liv".
Också på universiteten finns omfattande förhoppningar på ämnets kraft, och flera som vi talar med tycker att det snarast bör bli obligatoriskt för alla studenter.
På Södertörn är man på god väg; av de 900 som studerar ämnet läser hälften retorik för att det ingår i deras akademiska program.
Några menar att ämnet rymmer något ursprungligt, utgör ett fundament, ungefär som man en gång såg på filosofi, och att det därför borde ingå som en förberedande kurs, en nödvändig passage vidare till högskolestudier.

Dagens renässans började märkas under tidigt 90-tal, inom näringsliv och politik, samt förstås på universiteten. Tio år senare fortsättser intresset att öka. Allt fler söker sig till retoriken. Under år 2002 erbjöd Södertörn 19 olika kurser samt ett helt nytt paket: en 3,5 år lång utbildning till retorikkonsult.
- Det är många som kan ha stor nytta av retorik, till exempel lärare, forskare, talskrivare, psykologer, konsulter, advokater, präster, politiker, informatörer, redaktörer och företagsledare, förklarar Maria Wolrath Söderberg, en av institutionens lärare. För henne handlar det om konsten att övertyga - men också om konsten att överväga. Tänka rätt, för att sedan säga rätt, för just den situationen och den publiken.

Hon menar att "överväga" bland annat betyder att betrakta sina tankar utifrån, för att se vad man tänker, för att upptäcka att varje sak kan betraktas från åtminstone två olika håll. Därmed befrämjar retoriken öppenhet och rörlighet.
I en kommande bok, "Finns det genvägar till klokhet?" (Studentlitteratur 2003), påstår hon att det som vi brukar kalla retorik, den språkliga ytan, bara är ett av flera yttringar av den inre verksamhet som vi borde kalla retorik.
Med andra ord, ämnet rymmer något mer än det som vanligtvis står i ordboken - "vältalighet" eller "talarkonst".
Egentligen är retoriken en mycket gammal disciplin, med hög status i den antika världen, från 300-talet f Kr och framåt, och med kända teoretiker som Aristoteles, Cicero och Quintilianus.

Det är deras version av ämnet som Wolrath Söderberg känner sig närmast. Aristoteles till exempel menar att retoriken bygger på tre grundstenar - ethos, pathos och logos, det vill säga karaktär, känsla och logik - och att den medverkar till att utövaren blir en bättre människa.
Men hur går det ihop med att Goebbels var en duktig och effektiv retoriker?
- Fast du kan inte kalla honom en god retoriker, eller en talare i det godas tjänst, säger Anders Sigrell, vid Umeå universitet.

Finns det ett samband mellan etik och retorik? Sigrell hävdar att den retoriska metoden hjälper oss att bli medvetna om de möjligheter som finns, de val vi har, inklusive de moraliska.

Retoriken ger oss alltså ingen etisk vägledning, men gör oss mer uppmärksamma på den moraliska dimensionen.
- En god manipulatör kan aldrig kallas en god retoriker, förklarar Peter Ström-Søeberg, redaktör för RetorikMagasinet. Det är skillnad på att övertyga och övertala.
- Eller se det så här: propaganda påminner om en monolog, utan hänsyn till mottagaren. Den äkta retoriken däremot strävar efter dialog, och respekt för åhörarna.

Varför söker sig så många studenter till just detta ämne?
Sigrell tar upp två förklaringar:
För det första, de stora övergripande ideologierna har nästan helt försvunnit, och därmed många av de system som tidigare hjälpte oss att fatta beslut. Som resultat har vi större ansvar och fler val - och behöver helt enkelt retoriken för att tänka bättre.
För det andra, det moderna samhället producerar mer och mer information. I en tid av ökad trängsel och ljudnivå ses retoriken som ett välkommet konkurrensmedel.

- Du får aldrig en andra chans att göra ett gott första intryck, säger de Laval till sina elever.
- Varje anförande bör börja med tystnad, fortsätter han, var inte rädd för den, och så ögonkontakt med några i publiken, men inte stirra, och så något som direkt väcker uppmärksamhet.
Själv frågar han oss om hönan har navel, och vi blir genast upptagna av just det.
Hans undervisning kretsar kring vad som sägs - men också hur, inklusive hållning, tonfall, röstläge, ansiktsuttryck, gester, rörelser och annat.
- Tidigare hade ämnet andra namn, säger han senare på telefon. Kurserna kunde heta kommunikation, personligt framträdande, argumentationsanalys eller presentationsteknik. Just nu är det inne med ordet retorik. Många tycker att det har en nästan magisk klang.

På Liber gav man nyligen ut en talbok i ämnet, "Retorik inför publik", skriven av Peter Haraldsson, och inläst av Magnus Härenstam.
År 1999 publicerades boken med samma namn, som redan sålt i 7 000 exemplar, och från 1992 och några år framåt kom fem videokassetter med samma namn, och med Härenstam som presentatör.
Haraldsson började redan på 80-talet och har hunnit utbilda över 21 000 svenskar. För honom är retoriken ett modernt ämne, visserligen med rötter i antiken, men främst bestående av samtida pedagogik, psykologi, sociologi, lingvistik, filosofi och etnologi.

- Det är viktigt att se att det inte bara handlar om att lära sig tala väl, och utan också om att lyssna väl, för att kunna genomskåda alla okunniga vältalare.
Sedan förklarar han att retorik är ett "neutralt instrument".
Just den synen ogillas av akademikerna. De motsätter sig en definition där retorik främst framstår som ett redskap, villigt att nyttjas av såväl ond som god. Av samma skäl tycker de inte heller om litteraturvetaren Göran Häggs populära böcker i ämnet.
- Hägg har gjort oss en björntjänst, säger Ström-Søeberg. Visst, han har riktat uppmärksamhet mot retoriken, men missuppfattar den, det vill säga tar bara upp en enda aspekt av ämnet. Retoriken är också något mer.
Eller så finns två olika sätt att använda den på, bägge välmående, en på universiteten, och en utanför?

Artikeln ingår i en serie om "det talade ordets renässans". Den 7/1 publicerades en rapport om den växande berättarrörelsen, och nästa vecka avslutas serien med en artikel om det traditionella föredragets återkomst.