Sakta men säkert fylls salongerna. I entrén till galabiografen Draken sitter ett stort anslag på väggen med filmfestivalens alla föreställningar som efterhand stryks över med ett rött streck. Inga elektroniska manicker här inte. Rött pennstreck betyder utsålt. Salong efter salong fylls på med förväntansfull publik och efteråt börjar diskussionerna om det man sett i öltältet på Järntorget eller i Hotell Rivertons skybar.

Men festivalen håller sig också med en rad professionella diskussionsfora i det som kallas Cinemix, där ämnet – i år som alla år - varit den svenska filmens framtid. Men underlaget för diskussionen har varit lite tyngre denna gång, med Filminstitutets nya satsning på färre men bättre finansierade filmer.

Alla är naturligtvis inte glada. Regissörer och manusförfattare har protesterat mot det de kallar producentstyret. Den nya produktionschefen på Filminstitutet, Charlotta Denward, var väldigt tydlig med att utan en producent göre sig ingen manusförfattare eller regissör besvär. Sedan backades det lite. Riktigt kända regissörer ska naturligtvis kunna höra av sig.

Men ganska frankt sa hon också att man ville rensa bland antalet producenter. De svenska producenterna är för många och för små, det vill säga de har för lite pengar. Mellanskiktet ska på sikt försvinna. Kvar ska bli, lite som i idrotten, en elit i toppen och en plantskola i botten med satsningen på fem nykomlingar i projektet Rookie.

Det finns inget recept på framgång och har aldrig funnits, som Carl Johan De Geer påpekar. Inget garanterar att de cirka 25 filmer som Filminstitutet nu ska satsa på kommer att bli bättre än förra årets 40. Lyssna inte på någon, ta inga råd utan gör den film du vill göra, var hans uppmaning.

Man kan konstatera att skaparna bakom senare års mest originella filmer tycks ha ledsagats av den uppmaningen. Fjorton suger, Farväl Falkenberg och festivalens nya älskling Hata Göteborg! av Robert Lillhonga har tillkommit helt utanför alla system. Unga film­entusiaster har slängt upp dv-kameran på axeln och gjort den film de drömt om.

Den nya tekniken gör det ju möjligt att såväl spela in som klippa och ljudlägga hemma i pojk- eller flickrummet för en relativt billig penning. Det är därefter pengarna behövs till distribution och marknadsföring. Filmbolaget ­Sonet har redan plockat upp Hata Göteborg! som handlar om ett gäng killar som spelar korpfotboll i Helsingborg. Alla filmer kan naturligtvis inte göras på detta vis, men Filminstitutet borde ha den nya utvecklingen i åtanke, tycker man.

Göteborgs ­Filmfestival