Imorgon går hon in i en sex veckors bubbla. Tillsammans med Rickard Olsson ska hon presentera Melodifestivalens artister.
–Jag hade inte tänkt tanken på att jag skulle bli tillfrågad och blev extremt chockad. Jag trodde de ville att jag skulle vara pausnummer, ta på en kroppsstrumpa och vara en larv.
Varför fastnade SVT för dig?
–Jag vet att de gillade min prestation under nationaldagen 2009 när jag var programledare med André Pops. Och så har jag varit med i panelen i två år och tyckt till om andra bidrag. Plus min scenvana och historia med A-Teens.
Marie Serneholt är omskriven lika mycket för sin karriär som att hon är ihop med Måns Zelmerlöw. Till råga på allt gör de samma sak hela tiden, nästan så att det blir löjligt. Hon spelar i musikalen Grease medan han leder Melodifestivalen. Nu spelar han i Romeo och Julia medan hon tar över schlagern. Båda har naturligtvis tävlat i schlagerfinalerna, han med Cara Mia och Hope & glory och Serneholt förra året med Disconnect me. Och Zelmerlöw spelade faktiskt i Grease i Malmö 2006.
Marie Serneholt kan inte annat än att skratta åt den gemensamma karriären.
–Det är helt knäppt. Men det är rena tillfälligheter.
Har du fått några Melodifestivalsråd av honom?
–Jag har inte bett om några än. Men han säger att jag ska njuta av alltihop, vara mig själv och låta min personlighet lysa igenom.
När Marie Serneholt repeterade Disconnect me förra året sprang hon på toaletten 15 gånger per dag.
–Ja, det var sanslöst hur mycket jag kissade! Jag drack för mycket vatten och te som inte är en bra kombination när man är nervös.
Aftonbladets kritiker Jan-Olov Andersson har redan skrivit att han inte förstår ”vad en halvkänd sångerska behövs för som sidekick” när det blev klart att Marie Serneholt skulle leda Melodifestivalen tillsammans med Rickard Olsson. Andra har klagat på konstellationen ”snygg tjej och rolig kille”. Hon räknar med att det blir mer kritik.
–Så är det varje år. Jag läser ingenting även om man inte kan undvika att höra en del.
A-Teens släppte sin första singel Mamma Mia 1999, när Marie Serneholt bara var 16 år. Gruppen skapades för att sjunga Abba-covers och sålde snart miljoner skivor över hela världen. Fansen var hysteriska, kravallstaket ingick och i USA var de förband till Britney Spears. I Sverige haglade omdömen som blöjpop och dagispop.
–Det är helt sjukt att jag gjort det där. Fans från Chile skickar fortfarande bilder på A-Teens-loggor de tatuerat på sina magar.
Ska ni inte återförenas?
–Man ska aldrig säga aldrig men jag har svårt att se det. Kommer vi tillbaka får vi ändra namn till A-Dults.
Våren 2006 släppte hon första solosingeln That’s the way my heart goes. Nu planerar hon att gå in i studion i mars för att få ihop sitt andra soloalbum. 2006 sa hon att ”det vore rätt trevligt med en Billboardetta”. Så blev det inte.
–Man måste väl få drömma men jag åkte faktiskt runt Europa med min musik.
Marie Serneholt beskriver sig själv som en teaterapa, en sådan där unge som alltid skulle uppträda för föräldrarna och på roliga timmen. Hon stod på Göta Lejons scen i Stockholm som nioåring och spelade Madicken. Samma scen där hon nyligen gjorde Sanna i Grease. Ingen i släkten har varit intresserad av en karriär i nöjesbranschen. Är de revisorer, utbrister jag fördomsfullt.
–Ja, min syster jobbar med det, skrattar Marie Serneholt.
