Nu patrullerar fientliga soldater ruinerna där jag gömmer mig. En oförsiktig rörelse och jag är död.

Jag hittar ett dräneringsrör, kryper in och ålar mig framåt. Men plötsligt står den där, mellan mig och friheten. Råttan. Den nafsar mig i fingrarna och piper. Jag inser att om den röjer mig kommer jag att halas ut och lynchas, Gaddafi-style. Just då dyker en ikon upp på skärmen, jag trycker tacksamt på angiven knapp och knivar ihjäl gnagaren. Räddad.

Råttmordet i Battlefield 3 glöms snart bland alla människor som skjuts till döds. Men just den där sekvensen har fått amerikanska djurrättsorganisationen Peta (People for the ethical treatment of animals) att se rött. I förra veckan fördömde de Battlefield 3 och hävdade att våld mot djur i tv-spel kan inspirera till djurplågeri i verkligheten.

Att kritisera dödandet av en råtta är som att kritisera Hannibal Lecter för bristfälligt bordsskick.

Som förhärdad gamer kan jag tycka att det är en besynnerlig spelsekvens att haka upp sig på. Jag har dödat tusentals djur, framför allt i rollspel där råttor, vargar, vildsvin och andra arter strukit med i kolossala volymer bara för att jag behövt något att hugga på medan jag samlat erfarenhetspoäng. Petas utspel hånades också skoningslöst på nätet. Svaret? En ny attack, på spelvärldens allra heligaste: Mario.

I veckan ifrågasatte Peta Nintendo-ikonen för hans vana att klä sig i mårdhundspäls. I spelen ger skinnet Mario flygförmåga, i verkligheten flås mårdhundarna levande för mänsklig fåfängas skull. Enligt Peta sänder Mario ut budskapet att det är okej. De är så förargade att de har skapat ett eget spel där man spelar en flådd mårdhund som jagar en flygande Mario iklädd ett bloddrypande skinn.

Det intressanta i den här historien är inte att Peta tycks ha dragit två spel ur en hatt för att ha något att larma om. Det intressanta är hur främmande den här typen av kritik är för spelare. Att folk förväntar sig hänsynsfull djurhållning i spel framstår som löjeväckande när hela branschen är byggd på samvetslös våldsutövning, från Marios hoppande på sköldpaddor till World of warcrafts svärdkonster och Battlefields head-shots. Att kritisera dödandet av en råtta när spelhösten domineras av krig och lönnmord är som att kritisera Hannibal Lecter för bristfälligt bordsskick.

Men det finns något hoppingivande i kritiken. Spelvärlden var länge en moralisk frizon där grabbar fick vara grabbar, stereotyper fick frodas och humana etiska normer viftades bort som “politisk korrekthet”. Att Peta ställer Mario till svars för sina klädval är ändå ett steg framåt. Det är tydligt att de tar spelmediet på stort allvar – sannolikt större än alla de som skrattar åt dem.