På Lundin Petroleums tionde bolagsstämma utbröt tumult. Det hände efter att jag hade börjat berätta om dokument som bekräftar kritiken mot bolagets agerande i Sudan och Etiopien.

Jag har använt dokumenten som stöd i min egen kritik av bolaget, bland annat i boken ”Affärer i blod och olja. Lundin Petroleum i Afrika”, utgiven av Ordfront 2010. Nu ville jag att företagets aktieägare skulle förstå hur väl belagd kritiken var och inte fortsätta att utan eftertanke bua ut de kritiker som framträdde under stämman.

De viktigaste dokumenten kommer från FN och de gäller situationen i Sudan när Lundin Oil och sedermera Petroleum letade efter olja där mitt under brinnande inbördeskrig 1997 till 2003.

Ett av dokumenten är ett protokoll från ett möte i FN:s generalförsamling år 2002. Det sammanfattar vad FN:s specielle rapportör från Sudan, den tyske före detta inrikesministern Gerhart Baum, har hört och sett.

Under tumultet på bolagsstämman, hävdade Ian Lundin att Gerhart Baum aldrig hade besökt oljefälten. Det motsägs av FN-protokollet. Det bekräftar att Gerhart Baum var på plats under en resa i oktober 2001. Under den resan förde han också diskussioner med företrädare för Lundin Oil. Det handlar alltså om bolaget som föregick Lundin Petroleum på block 5a i södra Sudan. Ian Lundin har varit vd för det ena bolaget och är styrelseordförande för det andra.

Kerstin Lundell

Journalist och författare. Tilldelades Grävande journalisters pris Guldspaden 2010 för sin bok ”Affärer i blod och olja” (Ordfront), om Lundin Oils verksamhet i Sudan och Etiopien.

Vid Lundin Petroleums bolagsstämma i torsdags försökte författaren Kerstin Lundell fråga varför bolaget inte har reagerat på rapporter om dess verksamhet i Sudan och Etiopien. Hon blev då tystad och fråntagen mikrofonen.

Samma stämma röstade ner förslaget att tillsätta en oberoende utredning om bolagets eventuella inblandning i det som skedde i Sudan 1997–2003. 12000 personer dödades då och 160000 människor fördrevs från de oljerika områden där Lundin Petroleum hade rätt till prospektering.

Kammaråklagare Magnus Elving leder sedan 2010 en förundersökning om brott mot den internationella humanitära rätten i Sudan. En del av uppdraget är att granska om svenska företag medverkat till brott i området.

Lundin Petroleum förnekar all inblandning i brottslig verksamhet.

Enligt protokollet: ”Genom intervjuer med flyktingar från norra och södra Sudan har den speciella rapportören fått fler alarmerande uppgifter om att de grova övergreppen mot mänskliga rättigheter till följd av oljeverksamheten fortsätter. Målet är att avfolka det oljerika området för att få kontroll över det”.

Lundins oljeblock 5a nämns som en plats för brott mot mänskligheten. Från oljeblocket ska ”milis ha instruerats att systematiskt döda och driva iväg civila”.

Om rapporteringen från Etiopien hann jag nästan inte säga någonting förrän mikrofonen togs ifrån mig på bolagsstämman förra veckan. Jag ville berätta om regionen Ogaden, som de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye besökte när de blev gripna. Därifrån är rapporteringen mer sparsam. Inte ens FN kan resa där utan kraftiga restriktioner och krav på att inte berätta något. Men det finns tunga dokument ändå, från den amerikanska regeringen.

USA:s regering hade kanske inte tänkt avslöja för världen vad samarbetspartnern i kriget mot terrorn har för sig, men tack vare Wikileaks har jag ändå lyckats få tag på rapporter om den etiopiska militärens övergrepp i Ogaden. De är inte lika tydliga som FN:s rapporter, men bekräftar de många berättelser om övergrepp som jag själv samlat in från flyktingar och ideella organisationer.

På bolagsstämman hade jag tänkt berätta om slutsatsen i ett dokument från Secret Section 01 of Addis Abeba. Men jag hindrades av att storvuxen kvinna räckte fram handen mot mig. Med sin gest fick hon mig att inse att om jag vägrade att lämna ifrån mig mikrofonen, så skulle den tas ifrån mig med våld. Jag tänkte på de kraftigt byggda vakterna och gjorde som hon ville och satte mig ner.

Dokumenten som Lundins aktieägare inte fick veta något om skickades från den amerikanska ambassaden i Addis Abeba i november 2007. Det var några månader efter att ett oljebolag attackerats i Ogaden av rebeller och den etiopiska militärens motattack påbörjat. Begreppet ”extrem kraft” används för att beskriva den etiopiska militärens agerande. Enligt dokumentet fångades lokalbefolkningen i en fälla mellan rebellerna och de hårdhänta regeringsstyrkorna. Rebellerna ville skada oljeindustrin och regeringen ville hindra det, precis som i södra Sudan.

NEURATHS BÖRSBLOGG: "Lundin var både pinsam och osmaklig".

Ett av oljebolagen var Lundin Petroleum, men det nämns inte. Det amerikanska dokumentet nämner bara kinesiska oljebolag, sådana som inte ”gnäller om mänskliga rättigheter”. Detsamma gällde då rimligtvis Lundin Petroleum och sedermera Africa Oil, ett Lundinbolag som fortfarande verkar i området.

Att få oljan att flöda skulle vara en överlevnadsfråga för regeringen i Addis Abeba och det skulle vara orsaken till att den slog tillbaka så brutalt, ”vilket försämrade situationen i en redan underutvecklad och marginaliserad region”.

Den amerikanska kongressen har också behandlat ämnet oljebolag och Ogaden. Ett protokoll från ett möte i oktober 2007 berättar om de brända byar jag sett bilder på och hört talas om så många gånger. En företrädare för Human Rights Watch, advokaten Saman Zia-Zarifi, berättade om kvinnor om blivit massvåldtagna så svårt att de blivit medvetslösa. Några av kvinnorna dödades efter våldtäkterna. Våldtäkt är ett kraftfullt verktyg för folkfördrivning.

Alla dokumenten ovan, utom dem som läckt via Wikileaks, går att hämta från internet. De är bara några få i en stor mängd rapporter om olyckan att leva i ett område där Lundinsfären letar efter råvaror.

LÄS OCKSÅ: "Lundin gör bort sig så det skvätter om det"

LÄS OCKSÅ: Analys: "Etiken satt ur spel på Lundinstämman"