Aravind Adigas arbete med romanen The white tiger började som ett tankeexperiment. Hur kommer det sig att det indiska systemet, där det är en självklarhet för medelklass och rika att ha lojalt tjänstefolk som gör allt grovjobb, kan fortsätta utan motsättningar? Och vad skulle hända om en chaufför mördade sin arbetsgivare?

Resultatet är en provocerande och osminkad berättelse om ett Indien som har ena foten i framtiden och den andra kvar i medeltiden. Ett samhälle där de rika förlitar sig på att de fattiga inte ska göra uppror. 33-årige Aravind Adiga förklarar att frågorna väcktes under resor i Indien som korrespondent för amerikanska Time Magazine och från besökare från Latinamerika och Syd­afrika.

–De kunde inte förstå att ­Indien med så stora ekonomiska klyftor har så liten brottslighet. Även om medelklassen är paranoid över kriminaliteten, så är den i verkligheten liten. Med en befolkning på 1,1 miljarder människor har Indien färre brott mätt i absoluta termer än Sydafrika, säger han.

Boken har fått stor uppmärksamhet både i Indien och utomlands och nominerades i somras till det prestigefulla Bookerpriset. När vi träffas på ett teaterkafé i Bombay har dock Aravind Adiga ­tagits ner på jorden igen. Han letar ny bostad, vilket inte är lätt. Gång på gång har han fått nobben av ­hyresvärden.

–Att vara författare smäller inte särskilt högt här. Istället frågar de: Varför är du inte gift och varför har du inte ett riktigt jobb?, säger han och skrattar.

Ramverket till The white tiger är smått skruvat. Balram, nybliven entreprenör i it-staden Bangalore, hör på radio att Kinas premiärminister Wen Jiabao ska komma på statsbesök. Balram är övertygad om att Indiens regering kommer att mata Jiabao med solskenshistorier och börjar på nätterna berätta rakt ut i luften för Jiabao hur Indien verkligen ser ut.

För att göra det måste han gå tillbaka till sin uppväxt i Mörkret, norra Indiens landsbygd, där fattigdomen fortfarande är enorm och den politiska korruptionen frodas. Balram är begåvad, men tas ur skolan tidigt för att betala av ett lån som släkten tagit. ­Genom hårt arbete lyckas han få jobb som chaufför hos en rik landägare. Det blir biljetten till Delhi och en rasande händelse­utveckling.

På frågan varför Balram talar till Jiabao svarar Aravind Adiga:

–Med vår koloniala bakgrund är Indiens självkänsla väldigt mycket definierad av hur omvärlden ser på oss. När jag växte upp var omvärlden Storbritannien och USA. Idag märker jag hur vi allt mer inkluderar Kina.

The white tiger visar en bild som de flesta välbeställda indier helst vill blunda för. Tjänstefolk som bor i små skrubbar och som har lägre månadslön än en vad en flaska vin kan kosta på en restaurang. Chaufförer som nekas ­inträde till de nya köpcentra där deras arbetsgivare tillbringar helg­erna. Det är en brutal beskrivning över hur föraktfullt de anställda ofta behandlas.

Därför är det förvånande att höra Aravind Adiga med emfas säga att The white tiger inte är tänkt som social kritik.

–Jag är ingen socialaktivist. Jag är medelklassindier och en del av systemet, säger han och fortsätter:

–Den indiska, engelskspråkiga litteraturen handlar nästan uteslutande om medelklassen. Min roman är ett försök att fånga rösten av någon som inte hörs i litteraturen.

Det betyder inte att Balram porträtteras som en hjälte i sin kamp för att lämna sin plats i systemet. Tvärtom. Han är en självgod ögontjänare som går till prostituerade. Han har blod på sina händer.

Aravind Adiga berättar att amerikanska författare som Ralph Ellison, James Baldwin och Richard Wright varit inspirationskällor till boken.

–De skrev om ras och klass i USA på 1950-talet, men utan att vara fördömande eller visa falsk sympati, säger han.

Aravind Adiga växte upp i staden Mangalore i sydvästra Indien men flyttade till Australien som 16-åring. Sedan blev det litteraturstudier i USA och Oxford. Åren utomlands har nästan slipat bort det indisk-engelska uttalet. Men att bortavaron från Indien kan ha tjänat som en ögonöppnare håller han inte med om.

–Man behöver inte lämna ­Indien för att chockas. För en sydindier kan norra Indien te sig som ett helt annat land. Där jag kommer från finns inget flashigt välstånd men heller ingen skriande fattigdom, säger han.

Nu arbetar Aravind Adiga med att slutföra en ny roman. Att den utspelas i Indien är självklart, säger han och nästan fnyser:

–Jag bor ju här och det händer så mycket. Det räcker att öppna ett fönster, så flyger en berättelse in.

Trots succén med The white tiger vill han inte räkna med att den nya boken ens blir utgiven. Den indiska förlagsvärlden är svårgenomtränglig och Aravind Adiga har blivit refuserad tidigare.

–Jag tar inget för givet. Och det finns något positivt med det. I varje potentiellt misslyckande finns en utmaning att sträcka sig själv lite längre.