KOMMENTAR | Elitlistan
Jag blev utslängd från Elitlistan. Året var 1999 och jag hade fått åka med i en Sveriges äldsta och genom åren mest omskrivna mailinglistor i ett år kanske. Antagligen för att jag då var redaktör för det trendsättande SvD-magasinet City och man skulle kunna tro att jag var uppkopplad till stans puls. Men jag var en vanlig familjefar och listimpressario Alexander Bard strök mig på grund av inaktivitet.
Det var kul så länge det varade.
Det låg enkel njutning i att känna till vilken känd kokainist som senast lagt sig raklång på krogen. Att läsa om vilken ännu kändare skådespelare som spöat en flickvän till. Grejor som skulle få dagens kvällstidningar att se ut som Kamratposten. Och för all del en kittling i att läsa om Homostockholm. Elit var i tidernas begynnelse en mer utpräglad gaylista än i dag.
De bästa texterna – jag har sparat några i en hårddisk någonstans – var gärna mailade klockan 04.35 på natten av någon som å yrkets vägnar var ute i kändissmeten. Berättelser från verkstadsgolvet så att säga. Smutsig realism, Spermaharen – om ni minns den – på riktigt. Om 25 år eller så borde de ges ut i bokform av Stadsmuseum som kulturhistoria.
Mindre lockande läsning var listchefens utläggningar om den zoroastriska religionens överlägsenhet. Eller hans insmickrande närmaste krets samhällsanalyser filtrerade genom inte helt förgasade tolkningar av Nietzsche.
Det slutna sällskapets intellektuella miljö fångas bäst av titeln på den bok med it-filosofiska pretentioner som Jan Söderqvist och Alexander Bard gemensamt gav ut: Nätokraterna – boken om det elektroniska klassamhället. ”Nätokraterna med sina egenskapade nätverk och sin split vision och sina förmågor till innovativa tankegångar, blir framtidens vinnare” står det i Norstedts förlagsblurb från anno 2000. Tjosan, de tjattrande klassernas lista som gammeldags punschsällskap i en frimurarloge.
Men är ryggdunkande elitisters samlade Stureplanskunskap något att förfasas över i dag när var och varannan blogg är full av skvaller, skvaller, skvaller?
Punschskvaller i frimurarlogen
Fler kommentarer
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet










