Det är fredag. Och äntligen dags för final i Idol 2009. Erik Grönwall och Calle Kristiansson ska sjunga Led Zeppelin, Joe Cocker, Europe och Queen. Plus vinnarlåten Higher. Programledaren Peter Jidhe kommer ständigt säga ”Idol börjar nuuuuu”.
Under kvalperioden verkade det som om den sjätte omgången av Idol skulle bli den bästa någonsin. Det blev den inte. Långt därifrån. Om det beror på att de utvalda inte höll eller om juryn gjorde ett dåligt arbete är inte helt klart. Inte ens finalisterna är något att jubla åt. Visst, Erik Grönwall har varit självskriven från dag ett men karaokekungen Calle Kristiansson är betydligt mer tveksam. Den riktigt lysande stjärnan Tove Östman Styrke röstades ut av svenska folket i semifinalen. Obegripligt, men å andra sidan lär det vara hon som klarar sig bäst i framtiden. Det är lätt att få för sig att Tove Östman Styrke blev en bricka i ett spel för att skruva upp spänningen i programmet. Juryn valde ju låtar som inte passade henne. Sedan hjälper det inte att Laila Bagge efter programmet tycker att hon borde gå till final.
Resten kan vi glömma. Det är inte alls som det strålande idolåret 2005 då laguppställningen bestod av namn som Måns Zelmerlöw, Ola Svensson, Sibel Redzep, Sebastian Karlsson och Agnes Carlsson. Just Agnes Carlsson uppträder i kvällens Idol och hon är den enda som är i när-heten av världsgenombrott med framgångar både i USA och Europa. Jag minns kvällen hon vann när det verkligen kokade i Idolstudion. När hon sjöng gick det – hur klyschigt det än låter – rysningar längs ryggraden. Faktum är att det ofta är en makalös stämning i studion under direktsändningen och det är lätt att vräka ur sig superlativer om hur bra idolerna sjunger. Men just när jag brukar ryckas med och få för mig att detta är världsklass kommer jag på att så bra sjunger de ju inte. Det är publiken som är världens bästa, inte artisterna.
När juryn efter en helt okej prestation utbrister ”världsklass”, vilket den gör alltför ofta, blir det tveksamt. Väldigt tveksamt. Laila Bagge, Anders Bagge och Andreas Carlsson har jobbat med superstjärnor som Britney Spears, Celine Dion och Jennifer Lopez. De är erfarna, kunniga och insatta i musikbranschen. Ändå kommer de med häpnadsväckande kritik. Någon som sjunger falskt får veta att det var ”bäst någonsin”. Någon som gör en innerlig version av en låt blir brutalt nedtagen för att engelskan inte är perfekt. Då kan man inte bli stjärna, menar juryn. Någon som hört Julio Iglesias sjunga? Han har sålt 250 miljoner plattor.
Jag undrar om det är publikens oförställda glädje som gör att juryn då och då säger så konstiga saker. Eller om det pågår ett spel bakom kulisserna där de försöker påverka telefonröstningen. Eller om produktionsbolaget, som inte ens ville ha med vinnaren Kevin Borg förra året för att han pratade så dålig svenska, drar i tåtarna. Vad orsaken än är så borde dagens jurymedlemmar lämna sina platser till förfogande för en trio som är kyligare och coolare. En jury i världsklass helt enkelt.
Harry Amster är reporter och bloggare på Svenska Dagbladet.harry.amster@svd.se
