Det luktar mikrouppvärmd fiskgratäng i spiraltrapporna bakom Chinateaterns scen. En halv­timme före föreställningen av musikalen Jekyll & Hyde är de trånga korridorerna ett virrvarr av överdimensionerade peruker, löspolisonger och grälla kostymer. Sarah Dawn Finer tar det däremot lugnt i sin loge, hennes entré kommer först 40 minuter in i första akten.
– När jag var tio år såg jag West side story här på China och Fantomen på operan på Oscars under­ samma vecka. Man har ju sina töntiga barndomsdrömmar, men om jag vetat att jag skulle få spela tillsammans med Fantomen på Chinateatern…, säger hon och blir allt mer likblek av sminket hon penslar på.
Sarah Dawn Finer syftar på Mikael Samuelson, som stängt in sig i sin loge – han är den enda med en egen – för att gå igenom hela föreställningen i huvudet. Ikväll är de båda nominerade för bästa kvinnliga respektive manliga huvudroll på branschens interna­ prisgala, Guldmasken.
En dubbelvinst skulle vara välbehövlig i marknadsföringen, för Jekyll & Hyde fick inte så bra recensioner, även om den får mycket uppskattning av den publik­ som hittat dit. Biljett­försäljningen har gått trögt sedan premiären i januari.
Bakom produktionen ligger en helt ny teateraktör, Excellence Group, som normalt ägnar sig åt företags­arrangemang och pr
Att slå sig in i privatteaterbranschen, alltså den del av teatervärlden som inte får något offentligt ekonomiskt stöd alls, är omvittnat svårt. Tidigare i år gick storsatsningen London the musical i konkurs.

Excellences vd Johan Dahlgren medger att det varit tuffare än han trott. Men han tror att biljettförsäljningen till Jekyll & Hyde kommer att ta fart nu när de andra­ tre stora musikalerna i Stockholm – Singin’ in the rain, Rivierans guldgossar och Sound of music – alla läggs ner i dagarna efter en ovanligt kort vårsäsong.
– När jag först fick frågan om vi inte borde ge oss in i musikalbranschen sa jag ”Aldrig i livet”. Men jag har aldrig gjort något så roligt i hela mitt liv.
Någon fortsättning på Jekyll & Hyde i Stockholm blir det emeller­tid inte efter vårsäsongen, och Dahlgren har inga planer på andra teaterföreställningar till hösten.
Privatteaterbranschen i Stockholm omsätter närmare en miljard kronor om producenternas alla kringaktiviteter som artistförmedling och företagsevents räknas med. Men riskfaktorn är också hög. Varje år hamnar minst en aktör i djup kris.

Alla producenter som SvD ­talat med har olika uppfattningar om vad som påverkar mark­naden. Någon menar att rådande högkonjunktur gör att folk har mer pengar att gå på teater för, en ­annan anser att folk tvärtom ­hellre unnar sig teaterupplevelser under lågkonjunktur, medan en tredje tror att en hög räntenivå gör folk mindre benägna att köpa teaterbiljetter. Klart är att privatteatrarna drar färre besökare idag än för 30 år sedan, men någon avmattning har inte kunnat ses de senaste åren.
– Det har nog inte med sådant att göra. Är det något folk vill se så köper de biljetter. Det gäller att hitta rätt pjäs, med rätt rollbesättning och rätt lokal, säger Bosse Andersson på bolaget 2Entertain.
Just nu händer mycket på marknaden. Häromveckan blev det klart att konkurshotade Proscenia som driver Göta Lejon och Maxim köps upp av isländska nöjes­bolaget 3Sagas, som därmed kraftigt stärker sin ställning i Stockholm.
Vicky von der Lanckens och samarbetspartnern 2Entertains maktposition förstärks också. Förutom att hon driver Oscars har hon blivit en flitig hyres­gäst på Cirkus, som blivit ledig sedan Björn Ulvaeus och Benny Anderssons musikaler slutat gå där.


Samtidigt har gamla biografen Rival allt mer kommit att etableras som Stockholms ledande komediscen, medan den klassiska farsscenen Folkan, som varit stängd i flera år, nu rivs. Rivals ägare driver däremot inte teaterverksamhet själv, utan hyr ut lokalen till mindre producenter.
Till skillnad från andra privatteatrar vågar Vasateatern lägga in tyngre drama mellan humor­showerna. Försöket har slagit väl ut, och den verksamheten fortsätter nu för fjärde året.
Proscenias grundare Staffan Götestam har efter att han lämnade företaget i höstas startat eget. Som första projekt har han lyckats knipa vad som på pappret ser ut att bli höstens stora succé, Mel Brooks-musikalen The Producers, med kända namn som Magnus Härenstam, Claes Månsson och Christine Meltzer.
Höstens andra förväntade succé­ är Vicky von der Lanckens stjärnspäckade My fair lady på Oscars, med Helen Sjöholm, Tommy Körberg och Jan Malmsjö.
Lars Göran Persson, tjänstledig från Stockholms stadsteater för att spela i Jekyll & Hyde på Chinateatern, har fått uppleva hur extremt kändisfixerad den svenska privatteaterpubliken är. När Mikael Samuelson strax ­efter premiären blev sjuk i två veckor fick han hoppa in som ersättare i rollen som Jekyll/Hyde. Varje kväll blev stora delar av publiken rasande när de fick beskedet.
– Det var som att sätta sig i en ny bil, få en karta och hålla i ratten medan någon annan skötte gaspedalen, beskriver han den skräckblandade upplevelsen, strax innan han ska gå på scenen i sin vanliga, mindre roll.

Mikael Samuelson tittar så småningom ut ur sin loge medan han blixtsnabbt rabblar en replik om och om igen som ett mantra. Inspicienten meddelar i hög­talarna att det är dags för aktstart, och uppmanar samtidigt ensemblen att spela mot parketten, efter­som balkongen är tom.
– Det är ett vågspel på privatteatrarna. Det är en lyx att ha en fast tjänst att gå tillbaka till. Men trygghet kan också vara för­lamande, säger Lars Göran Persson.