Betyg: 3 av 6
Årstidernas växlingar är någonting trevligt och värt att värna om. Vinter hela tiden är inte så kul, men vinter lite då och då får en att uppskatta sommaren desto mer. Ja, och tvärtom, förstås. Dessutom är det där med familjesammanhållning värdefullt. Syskon ska helst inte frysa in varandra i isblock för att kunna styra och domdera ostört. Se där några visdomar man tar med sig hem från Prinsessan Lillifee2: Den rosa enhörningen.
Det är nämligen så, att den flygande lilla feprinsessan Lillifee genom mystisk magi hittar ett litet enhörningsföl i sängen en morgon, och sedan … nej, vi avstår från ett referat och konstaterar att det här är litet grann av en James Bond för de allra yngsta. Skurken är prins Snö som har ordnat till permanent vinter borta i sitt rike, vad det nu heter, kanske med inspiration från Narnia-böckerna, vad vet jag. Lillifee åtgärdar hur som helst det hela med godhet och list.
Animationen är pastelligt plastig och stum, sockerhalten i berättelsen är genomgående alarmerande hög. Som vuxen lider och leds man svårt, men frågar man barnen så säger de att det är jättebra. Vad är det som är så bra, då? Jo, grisen, som är glupsk och gnällig, och låtarna. Det sjungs nämligen en del. Och man får nog bara ödmjukt acceptera att vissa mysterier förblir olösliga.
