Kanske har man blivit bortskämd med briljanta svenska seriealbum, som Sara Granérs och Åsa Grennvalls senaste, för jag saknar verkligen något i Liv Strömquists nyligen utkomna ”Prins Charles känsla” (Galago).

Idén är det inget fel på, albumet är tänkt som en genomgång av hur könsmaktsordningen påverkar den romantiska kärleken. Upplägget är närmast att likna vid den vetenskapliga uppsatsens, men som sådan står texten och stampar i teori- och metoddelen, kommer aldrig riktigt igång med den där utlovade undersökningen.

Utöver några fantastiska pastischer på klassiska målningar känns illustrationerna också underligt överflödiga, som om de närmast står i vägen för det som ska sägas. Resultatet är ett smart verk, men ett där varken text eller bild tycks få tillräckligt med utrymme.