Save the cheerleader – save the world. Det är budskapet till superhjältarna i tv-serien Heroes. På bilden Hayden Panettiere i rollen som hejarklacksledaren Claire Bennett som ska räddas.
På brittisk tv har Heroes under våren gått sina första varv på den alltmer inflytelserika kabelkanalen Sci-Fi.
Nu är den sedan en månad tillbaka en gigantisk hit på BBC2 vars chef, Roly Keating, stolt sitter allra högst upp i den picklesformade skyskrapan The Gherkin vid Liverpool Street Station flankerad av skådespelarna från serien, Hayden Panettiere, Jack Coleman, Milo Ventimiglia och Adrian Pasdar.
På ett nästan skrattretande engelskt manér förklarar Keating hur BBC av princip sällan visar några ”import shows” – det är vad britterna smått överlägset kallar alla amerikanska serier – men att de var tvungna att göra ett undantag för denna intelligenta utveckling av science fiction-genren.
Brittiska presskonferenser är djupt fascinerande tillställningar. De ger ofta en ganska sann bild av hur medieklimatet faktiskt ser ut och vart det är på väg.
De högljudda tabloiderna vill enbart veta vad den 19-åriga cheerleadern Hayden tycker om brittiska män, skvallertidningarna bryr sig bara om vad indieluggen Milo tycker om brittiska kvinnor.
Samtidigt, i de bakre raderna, trängs de riktiga science fiction-dårarna från specialtidskrifter som SFX och Sci-Fi Now. Med svettiga handflator ställer de tystlåtna matematiska frågor och verkar redan vara halvvägs in i den andra säsongen som ännu inte haft världspremiär.
Svettpärlorna i deras tinningar är förståeliga. Heroes är ju fylld av små referenser som endast science fiction-fantasten med för mycket fritid kan märka. En av de mest imponerande är att George Takei, som spelar Kaito Nakamura i serien, en gång i tiden hade en av huvudrollerna i Stark Trek – Mr. Sulu – och bilen han kör i Heroes har registreringsnumret NCC 1701 – samma nummer som rymdfarkosten USS Enterprise i just Star Trek.
Men när tonerna av Skeeter Davis sorgliga ballad The End Of The World ackompanjerar en lång trailer för både första och andra säsongen av syns ingenting av den överkursaspekten. Det som imponerar mest av de första bilderna ur säsong 2 är Adrian Pasdars vildvuxna Devendra Banhart-skägg. Just Adrian är den enda av seriens skådespelare som, likt Martin Sheen i Vita Huset, verkar ta med sig sin presidentkandiderande rollfigur Nathan Petrellis politiska patos hem.
– Barack Obama är ett fan av serien, säger Pasdar, och han berättade nyligen för mig att han klämmer minst ett avsnitt på sitt plan mellan varje valmöte.
Jack Coleman, seriens hornbågsprydda Mr Bennett, var under hela åttiotalet världsberömd som Steven Carrington i 80-talssåpan Dynastin. När han får frågan om vilken superkraft han skulle vilja ha i verkliga livet säger Jack att han för tjugo år sedan hade svarat ”att kunna bli osynlig”.
– Men efter Dynastin var jag bokstavligen osynlig under hela 80-talet så nu känns det inte lika aktuellt längre, skrattar han.
Men varför blev just Heroes en sådan enorm framgång och har nått så långt utanför sci-fi-fanatikernas redan övertygade värld?
– Jag tror, svarar Milo som spelar Nathans lillebror Peter, att det finns något väldigt hoppingivande med att se alldeles vanliga människor hamna i de här absurda situationerna. Det går att identifiera sig med rollfigurerna. Ingen av dem kommer ju från en annan planet.
– Rollfigurerna får mängder av brev, berättar Adrian. Oftast från folk som tror att de har superkrafter och kräver att få bli undersökta av seriens indiska forskare, Mohinder Suresh.
