En av Stockholms stora konsthändelser 1968 var Moderna museets utställning med Andy Warhol. En annan var Nationalmuseums utställning med Henri de Toulouse-Lautrec. Nu, 40 år senare, är samma två konstnärer åter igen publikdragare på de båda museerna.

I grund och botten ett sammanträffande. Men Per Hedström, utställningskommissarie på Nationalmuseum, ser klara likheter mellan dessa två av konstens stora namn.

–Andy Warhol tog reklamens bilder och gjorde konst av det. Toulouse-Lautrec gjorde tvärtom. Han tog finkonstens språk och gjorde populärkultur av det. I någon mening finns det en aspekt av tidig popkonst i hans verk, säger Per Hedström.

Nationalmuseums nya utställning, som öppnar på torsdag, rymmer många sidor av den produktive fransmannens arbete. Från hans avskalade teckningar och Edgar Degas-inspirerade oljemålningar till de färgrika affischer som gjorde honom berömd.

Just den sidan av Toulouse-Lautrec – affischkonstnären och reklammakaren – ges extra stort utrymme i utställningen.

–Samtidigt som affischerna satt längs stadens gator fanns det ett samlarintresse för dem, och reklamaffischen sågs på den tiden som en möjlig ny väg för konsten. Men det är viktigt att man betraktar affischen som reklam, säger Per Hedström.

Den tanken tycks även utställningens scenograf Henrik Widenheim ha tagit till sig. Över stora affischpelare i lokalerna trängs Amy Diamonds konsertplanscher med Toulouse-Lautrecs klassiska affischer för Aristide Bruant och Divan Japonais. 1890-talets reklamkonst sida vid sida med dagens.

I övrigt befolkas Nationalmuseums utställning av samma persongalleri som merparten av Toulouse-Lautrecs verk – prostituerade, skådespelare, cirkusartister, hallickar, sångerskor och kabaréartister. Bland dessa människor rörde sig konstnären i Montmartre under 1800-talets slut. Många av hans motiv är hämtade från bordeller, en miljö som han lär ha beskrivit som sitt andra hem.

–Det är svårt att säga hur man ska tolka hans bilder från bordellerna. De har ett slags vardaglighet över sig, säger Per Hedström.

Som exempel tar han målningen Soffan, där två prostituerade ligger halvnakna på en soffa och samtalar.

Henri de Toulouse-Lautrec var en mångfacetterad konstnär. Hans stil framstår dock som riktigt konsekvent i jämförelse med den utställning som öppnar två trappor ner i samma byggnad. To use Lautrec är namnet på en samling av 23 verk, alla gjorda av elever från Konstfack och med fransmannens konst som inspiration.

Utställningen rymmer bland annat affischkonst, textildesign, videoprojektioner, kollage, fotografi och ljudinstallationer. Melina Ånstrand har tagit symboler för flärd – broscher och smycken – och fäst dem på en plastkasse från Konsum. Daniel Mencáks ger en bild av nöjesliv i filmloopen Human & perfect. Snabbt förbiflimrande bilder från Stureplan blir en bjärt kontrast mot Toulouse-Lautrecs skildringar av kroglivet i Paris.

Textileleven Helen Carlson berättar att hon intresserat sig mycket för könsroller och manliga attribut. Inför detta projekt fastnade hon för alla accessoarer och kläddetaljer i Toulouse-Lautrecs konst. Resultatet blev verket Can Can, tre strikta kostymer vars insida pryds av volanger.

–Jag har funderat mycket på vad som gör ett plagg manligt eller kvinnligt. Kan rosa volanger få samma värde som en kritstrecksrandig kostym?