WASHINGTON, SvD
Antalet bloggare växer explosionsartat och uppgår till över åtta miljoner enbart i USA. Detta nya blixtsnabba folkliga medium ger oanade möjligheter för tyckande och spridande av information.
Men i USA är det just nu de ­politiskt färgade bloggarna som skapar rubriker och ger nytt bränsle till den sega striden mellan konservativa krafter och det om det som i blogosfären kallas MSM, main stream media eller traditionella medier, som beskylls för att vara vänstervinklade.

Egentligen började det kanske redan när den fräcke Matt Drudge ledde drevet mot Bill Clinton och Monica Lewinsky på sin webbsida Drudge Report. Sedan dess har mer än en politiker och nyhetschef tvingats krypa till korset när bloggare sugit tag i ­sådant som MSM-journalisterna antingen struntat i eller missat (eller för konspiratoriskt lagda, försökt tiga ihjäl).

Det gällde senatorn Trent Lott, CBS-ankaret Dan Rather och i viss mån presidentkandidaten John Kerry. Nyligen tvingades en chef lämna CNN och vidare avslöjades en ‘‘journalist‘‘ som fått ackreditering i Vita huset under antaget namn.
De här exemplen kan betraktas antingen som segrar eller att MSM blivit fega och inte vågar försvara sina medarbetare i det infekterade klimat som råder. Men det finns det också färska fall där enskilda skadats av ogrundade rykten om exempelvis otrohet som spridits på nätet.
Bloggare omfattas inte av samma regler som etablerade massmedier. Det gäller såväl beträffande lagstiftningen som vedertagen branschetik om källkritik, gåvor, faktakontroll etcetera. Själva säger bloggarna att eventuella misstag korrigeras av läsare och att de lägger ut sådana inlägg med en gång.

Bloggexperten Rebecca Blood, som publicerat The Weblog Handbook, anser att bloggare bör bekänna sig till etiska principer.
–‑Låt mig framföra en radikal tanke: bloggens främsta styrka – dess direkta, ocensurerade och okontrollerade röst – är också dess största svaghet, skriver hon på sin webbsida.
Mediebedömare som Howard Kurtz i CNN och Washington Post påpekar att bloggutvecklingen visar att vem som helst kan bli journalist och att de traditionella nyhetsredaktionerna fått konkurrens i att bestämma vad som är nyhetsmässigt, värt att djupgranska eller bara är en ‘‘bra grej‘‘. Å andra sidan manade en mångårig tyckare i ur-MSM, New York Times nyss avgångne krönikör William Safire, till besinning. De bästa bloggarna lär lämna ‘‘pyjamasstadiet‘‘ och bli seriösa kommentatorer – och, fortsatte han, de stora nyhetsorganisationerna med sina professionella journalister och erfarna chefer är trots allt överlägsna i bevakningen av nationella och internationella nyheter.

En del av heltidsbloggarna, exempelvis den brittiske skribenten Andrew Sullivan, drar in så stora inkomster på reklam och donationer att de lever på bloggandet.
Antalet träffar kan uppgå till tiotusentals per dag och därför är det hart när omöjligt att nå kontakt med de mest berömda bloggarna. Ovannämnde Sullivan klagade till och med på sin blogg en dag att ‘‘jag får ångestattacker för att jag inte bloggat och måste påminna mig själv om att det faktiskt är okej‘‘, på vilket hans pojk­vän svarade ‘‘älskling, du är en nörd‘‘.