Tidigare i sommar sändes det sista avsnittet av den hyllade tv-serien Sopranos i amerikansk tv. En vecka senare lanserade presidentkandidaten Hillary Clinton sin kampanjsång i en påpasslig parodi på slutscenen i maffia­serien. Naturligtvis finns klippet på Youtube, sajten där vem som helst kan ladda upp nästan vilka filmsnuttar som helst.

Konkurrenten Barack Obama fick hjälp från annat håll. Fotomodellen Amber Lee spelade in en musikvideo med titeln I got a crush... on Obama och har blivit Obama girl med hela amerikanska folket. Uppföljaren kallades Obama girl vs Giuliani girl och spinner vidare på temat hud, beats och ett lättillgängligt budskap.

Med 100 miljoner nedladdade videor per dag har Youtube blivit ett viktigt redskap för kampanjorganisationer i USA och Sverige ligger i startgroparna.

–Det bildas nya forum som skiljer sig från de gamla och det är nästan en skyldighet att finnas där, säger Johan Holmgren, politisk sekreterare i socialdedemokraternas riksdagsgrupp.

Han jobbar med medborgarkontakt och nya medier och är en av hjärnorna bakom partiets You­tube-satsning som startade i april. Där slutar dock likheterna – i USA lanseras presidentkandidaten John Edwards med en två minuters videosnutt där han sminkas till tonerna av I‘m so pretty, i Sverige delar Carin Jämtin ut en bok på centralstationen i Stockholm.

Den socialdemokratiska bloggaren Katrine Kielos kallar partiets Youtube-program för Pravda-tv. Och det är inte den enda kritiken Johan Holmgren hört, men han menar att det måste finnas en seriös grundton som följer partiets värderingar.

–När folk börjar skicka mate­rialet vidare når man ett trappsteg och för det krävs ofta humor ­eller ironi, men för oss måste det finnas en politisk poäng också.

Inför förra valet lade moderaterna ut några reklamfilmer på You­tube. Kommunikationschefen Pär Henriksson tycker att det är svårt att bedöma genomslaget, men uppfattar att det blev viss uppmärksamhet runt försöket.

Han menar att Sverige rör sig mot ett nytt politiskt ledarskap där distans blir viktigare, såväl till sig själv som till politiken. Politiker berättar om sin favorit­musik och delar med sig av recept. Carl Bildts blogg är populär, ett möjligt nästa steg är Fredrik Reinfeldts videodagbok på Youtube.

–Det måste finnas en viss humor i vad man lägger ut, det går inte med en timmes sammanträde om ekonomiska frågor, säger Pär Henriksson.

Det finns en annan sida av saken. De politiska partierna kan publicera vad de vill på sajter som Youtube, men det gäller resten av folket också. Förra året fick den amerikanske senatorn George Allen krypa till korset efter att ha fångats på film när han kallade en student av indisk härkomst för macaca, ett rasistiskt skällsord.

I Sverige minns vi fortfarande ­Janne Josefssons valstugerepor­tage från valet 2002 och med dagens teknik och distributions­kanaler är politikerna betydligt mer påpassade än förr.

Pr-strategen Paul Ronge är oroad över den anonyma kulturen på nätet.

–Skvallersajter och kommentarsfunktionerna på hemsidor blir råare och råare. Det leder till en sorts amerikanisering av politiken där folk måste fundera över vad de har för lik i lasten.