–Vad tycker vi om folk som gömmer flyktingar?

–BUUUUUU!

I Operarepublikens nytolkning av Puccinis opera Tosca kastar sig den lömskt leende polischefen Scarpia, iförd vit 1700-talsperuk, plötsligt in i rollen som pratshow-värd. Han riktar sin flyktingfråga till kören, som ivrigt buar.

På ”heta stolen” sitter målaren Mario Cavaradossi, syftet är att få honom att avslöja var han har gömt den politiske fången, ”terroristen” Angelotti.

Politiska pjäser

Tosca – eller fascist javisst
Operarepubliken
Reaktorhallen R1, KTH, Drottning Kristinas väg 51, Stockholm
Spelas till och med den 10 mars. Sedan eventuellt turné.
Den flygande handläggaren
Uppsala stadsteater
Spelas till och med den 13 mars.
Olof Palme – en pjäs från Sverige
Stockholms stadsteater
Spelas to m den 28 april.
Jimmie Åkesson
Teaterrepubliken
Premiär i september 2012, på Teater 23, Djäknegatan 7, Malmö.
Scum-manifestet
Turteatern, Kärrtorp
Nypremiär den 9 april, kl 19. Spelas till och med den 26 maj.
En föreställning om svensk vapenexport
Teater Tribunalen, Stockholm
Premiär den 12 mars, kl 19. Spelas till och med den 30 april.

Föreställningen Tosca – eller fascist javisst, som nyligen hade premiär ett 30-tal meter under mark i KTH:s gamla reaktorhall, är Operarepublikens första uppsättning. Det är också regidebuten för Håkan Starkenberg, frilansande operasångare och under säsongen aktuell i La Traviata och Capriccio på Kungliga Operan. Han och några kollegor startade Operarepubliken för ett år sedan, i syfte att göra operan mer politisk och dagsaktuell.

–Teatern har ju hållit på med det länge, det var dags för operan att ta steget. Historiskt sett har operan haft en politisk funktion. Mozart, Verdi, Wagner, många tidigare kompositörer har haft ett politiskt tema och varit väldigt politiska personer, säger Håkan Starkenberg.

Grundhistorien i Operarepublikens Tosca följer originalet, men berättas ur polischefen Scarpias synvinkel, med tal av George W Bush invävt i den nyskrivna dialogen.

–Tosca innehåller så mycket och har ett politiskt tema. Det handlar om politiska dissidenter som gömmer flyktingar, vilket är otroligt aktuellt, och maktmissbruk. Vem är god, vem är ond? Är det polischefen som är ond? Är rebellen/terroristen den gode? säger Håkan Starkenberg, vars operafavorit är just Tosca.

Under våren – och hösten – dyker politik upp på flera svenska scener. Håkan Starkenberg tror att det delvis handlar om en motreaktion mot främlingsfientlighet och extremism.

–Efter förra valet var det ju ett enormt upprop i konstvärlden. Vi som håller på med det här har både en möjlighet och en skyldighet att faktiskt påverka människor och inte bara göra underhållning som är lättsmält, säger han.

Teaterrepubliken i Malmö (inte släkt med Operarepubliken) tar sig i höst an ämnet Sverigedemokraterna, när dramatikern och regissören Jens Peter Karlsson sätter upp den redan omdebatterade föreställningen Jimmie Åkesson. Pjäsen beskrivs som en ”fiktiv biografi” över SD-ledaren och utspelar sig efter nästa val.

Jens Peter Karlsson tycker att politisk teater är en stark trend just nu:

–Jag tror mycket har att göra med kulturpolitiken. Tomrummet som har uppstått i kulturpolitiken samtidigt som det är väldigt starka krafter som vill förändra den. Och någonstans i den där konflikten tror jag många inom scenkonstvärlden har känt ett behov av att positionera sig politiskt, säger han.

Politiken attackeras ur olika infallsvinklar: På Uppsala stadsteater spelas just nu Gertrud Larssons satir om Försäkringskassan, Den flygande handläggaren. Och samtidigt som Socialdemokraterna har genomgått en av sina värsta kriser någonsin gestaltar Philip Zandén Olof Palme på Stockholms stadsteater.

I mars sätter Teater Tribunalen i Stockholm tänderna i vapenindustrin – med det uttalade målet att få till en folkomröstning om svensk vapenexport. Ellen Nyman, skådespelare och konstnär, regisserar En föreställning om svensk vapenexport. Idén har hon burit på i flera år.

–Vapenexporten speglar sig mot vår alliansfrihet och säkerhetspolitik och därmed också vår självbild. Någonstans känns det som om man är inne i skelettet av Sverige. Vi är en av världens största vapenexportörer per capita, säger hon.

Ellen Nyman, nyligen hemflyttad efter 20 år i Danmark, tycker att Sverige behöver mer politisk teater:

– Här får jag en känsla av att folk sitter och blir besvikna på samhällskroppen. I Danmark känner alla mycket mer att ”Jag är Danmark och vill jag ha ett annat Danmark så är det min uppgift att skapa det”.

Vi återvänder till Tosca, nere i underjorden i den gamla reaktorhallen vid KTH i Stockholm. Här skendränks målaren Cavaradossi i ett badkar. Det får hans älskade, operasångerskan Floria Tosca, att avslöja var den förrymde politiske fången hålls gömd. Och trots polischefen Scarpias löfte om att skona Cavaradossi träs en papperspåse över hans huvud – och han skjuts med automatkarbiner.