Där tonar en vackert stajlad Fleming ut i Schuberts Ave Maria i en medeltida borgmiljö med dimslöjor från rökmaskinen. Sedan dyker ungdomsbilder av Pink Floyd upp till Another brick in the wall, och strax innan barnkören sjunger en vers – en bild av tre betydligt äldre män.

Tomas Ledin, som också representerar Skap, gläds över valet av Pink Floyd.

– Det finns ju ett antal namn som kommer upp, och jag har haft dem på min lista länge. Pink Floyd är bland dem som betytt mest för rockmusiken.

Om Renée Fleming konstaterar han bara att alla var eniga och att det är roligt att det är en kvinna.

– Att färre kvinnor fått priset speglar ju samhället. Men en rockgrupp och en kvinna, kan det bli bättre?

Konserthusets Peter Schéele lyser som en sol över valet av den amerikanska sopranen. Han var den som första gången presenterade henne för svensk publik.

– Hon är en vidsträckt artist, dramatisk, lyrisk och tar sig an olika genrer, säger han och avslöjar att arbete pågår med att ta hit henne för en extra konsert i augusti med Filharmonikerna.

Med Pink Floyd som förband?

– Ha, ingen dum idé, Renée Fleming är ju öppen för det mesta.

Också Roger Wallis säger att bägge pristagarna är typen av artister som gärna går över gränserna, även om de aldrig ber eller föreslår pristagarna att göra något ihop.

– Men man vet aldrig vad de kan hitta på.

För de kommer till Stockholm, både Renée Fleming och Pink Floyd, åtminstone några av de fyra kvarvarande bandmedlemmarna som under olika perioder utgjort bandet.

Deras betydelse för musiker och musikälskare är ju oomtvistad, men påverkar de ännu i dag? Eller är det lite dinosaurievarning?

– Priset är också en återblick över konstnärskap som påverkat många. Pink Floyd var ett av alla band som växte fram ur konstskolorna, men som inte nöjde sig med att bara vara rockgubbar utan experimenterade med ljud, ljus, scenografi, konst. Han är väldigt nöjd med balansen i år, mellan genrerna.

– Ett av målen med priset är att musiker och genrer som aldrig talar med varandra ska mötas. Steve Reich och Sonny Rollins hade aldrig träffats innan de kom till prisutdelningen förra året. Led Zeppelin hade inte talat med varandra på år när det träffades här 2006. Och nu spelar de ihop. Priset har ett lite terapeutiskt drag, skrattar han.