Jan Myrdal och Gunnar Bergström utpekas som två naiva svenskar i Mao-glasögon, blinda för Pol Pots dödsläger.
Bara ironi, tycker Eskil Franck, överintendent på Forum för levande historia.
Det är reklamfilmen till ”Middag med Pol Pot”, den nya utställningen på Forum för levande historia, som vållar debatt. Men Jakob Larsson, pressansvarig på Forum, myser när han hälsar välkommen till visningen av själva utställningen. ”Middag med Pol Pot” är i ropet redan före vernissagen.
Själva reklamfilmen rullar på Youtube, och visar en ung man som demonstrerar 1978 års nyhet: Mao-glasögonen.
- Gör som Gunnar Bergström och Jan Myrdal, se det du vill se, säger mannen och berättar vidare om svenskarna som under besöket hos Pol Pot bara ser folkets glädje, inte barnarbete, tortyr och massmord.
Jan Myrdal skriver på Newsmill att han struntar i om han blir förlöjligad, men är upprörd över en film som han tycker vilseleder publiken. Reklamfilmen har fått till och med den liberala tankesmedjan Timbros vd att träda fram till försvar för en ideologisk motståndare som Myrdal. Rolig film, visst. Men en statlig myndighet som Forum för levande historia ska inte håna enskilda medborgare, skriver Maria Rankka, Timbros vd på Newsmill.
- Jag delar inte bilden att den hånar, den ironiserar, säger Eskil Franck på Forum för levande historia.
TT Spektra: Men är det inte så att den både ironiserar och förlöjligar?
- Det har inte varit vår avsikt. Vi vill nå en målgrupp för vilken ironin är viktig. Dessutom vill jag säga att de personer vi lyfter fram vid namn är oerhört offentliga. Vi har ju inte lyft fram anonyma personer.
TT Spektra: Men även Gunnar Bergström är ju kritisk?
- I efterhand beklagar jag att vi inte lyfter fram att han har ändrat ståndpunkt.
Själva utställningen, ”Middag med Pol Pot”, bygger delvis på Gunnar Bergströms egen medverkan. Ordet ”Mao-glasögon” är till och med hans eget. Utställningen handlar om röda khmerernas folkmord men ännu mer om ideologiska skygglappar eller ”selektivt seende” som producenten Erika Aronowitzch uttrycker det.
1978 åkte en omskriven svensk delegation med bland andra författaren och debattören Jan Myrdal samt Gunnar Bergström, då ordförande i Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea, till Kambodja. Väl hemma berättade de om vad de såg: leende glada arbetare. Redan 1979 konstaterade Gunnar Bergström offentligt att den bild han fått av Kambodja inte stämde. Men i höstas reste han, tillsammans med utställningens producent och två dokumentärfilmare, också tillbaka, mötte enskilda kambodjaner och bad dem om ursäkt.
- Ett problem är att reklamfilmen är en skojfrisk film om massmord, säger Gunnar Bergström.
- Men min första reaktion var ändå att det var orättvist, nu gör ju jag avbön och det framgår inte.
Visas på Forum för levande i historia, 9 september till 22 februari nästa år. Därefter kommer den att turnera.
Utställningen handlar om ”ett seende färgat av ideologisk övertygelse, grupptryck och tidsanda”. Flera dokumentärer ingår, däribland en nyinspelad som handlar om Gunnar Bergströms resa tillbaka till Kambodja hösten 2008. En annan film skildrar Vietnamrörelsen och tidsandan som fick bland andra unga svenskar att tro på röda khmerernas regim. Ett omfattande skriftligt material har tagits fram. Faktagranskningen är gjord av professor David Chandler, Melbourne.
