Flykten, förskingringen, exilen. Få erfarenheter tycks så betecknande för den modernitet som tagit form under de senaste 150 åren med dess expansiva rörlighet och geopolitiska förvandlingar. Men exilens register är varierat och motsägelsefullt: från den frivilliga resan mot en utopiskt skimrande trakt till den påtvingade landsflykten under hot om smärta och död. Och i vissa sammanhang – i det litterära skrivandet, inom judisk religion – har den en mer vidsträckt innebörd.

Denna komplexa mosaik av betydelser tornar upp sig som en fond för den mexikanska poeten Gloria Gervitz långdikt ”Migrationer”. Eller, att kalla det för en fond är missvisande. Exilen och den sammanlänkade frågan om ett hem i tid och rum utgör den rymd där hennes poesi tar plats – den rymd som orden framkallar och gör till sitt villkor.

Gervitz började skriva sin dikt i slutet av 70-talet, och nu har den, trettio år senare, i vad som måhända är dess slutliga skepnad, utkommit i svensk översättning av Ulf Eriksson och Magnus William-Olsson.

Det är på flera sätt ett fascinerande poetiskt livsverk, vars form sammanfaller med skrivandet som process i tiden. Det är inte en dikt som vill lagra, utan som är ett med erfarenheten. Språket är en tentakel för att palpera tid, minne, glömska och identitet.

Det sistnämnda låter sig utan vidare lyftas upp som den centrala frågan i ”Migrationer”. Det blir tydligt redan i diktens sinnligt mättade inledning av röda nejlikor och ruttnande äpplen, där tidens gång, med döden som horisont, framkallar både rörlig uppmärksamhet och vilsenhet: ”Jag vet att dagarna rinner ifrån mig, sakta glider iväg/ i migränens grepp/ Jag hittar mig inte … Jag saknar kompass. Jag omfamnar luften”. Oron följs förvisso av ett emfatiskt ”jag är det jag var” – men mindre än en stabil insikt vittnar utsagan om att själva jagblivandet är det som dikten kröker sig kring.

Således kommer poesin, för att komma framåt, att söka sig bakåt. Gervitz familjehistoria – mor- och farföräldrar som lämnade Europa, det judiska arvet och dess traditioner – ger material åt bildsättning och reflektion. Böner (Jizkor, Kaddish, Shacharit) supplerar diktens återkommande vändningar mot ett du, som i sin tur tycks växla mellan olika inkarnationer: mor, mormor eller (vanligast) den skrivande själv. Också andra element ur den religiösa praktiken smyger sig in. Däremot drar man sig för att tala om religiös poesi, och det är först mot slutet som Gud träder in i texten.

Det som annars kan skänka närvaro i existensen är den egna kroppen och sinnena. Visst kommer även yttervärldens landskap att få kontur i ”Migrationer”, åtminstone i dess första delar, där Mexico City och New York kan erbjuda husrum åt orden. Men framför allt är det kroppen som fungerar som bromskloss i tillvarons flöden. Njutningen och smärtan, smekningen och migränen (likheten med migration är svår att tänka bort) fungerar som synkoper; och i diktens senare, mer reducerade partier, betonas åldrandets avtryck i den fysiska erfarenheten.

Som påpekas i efterordet kan denna reduktion av diktens inledande ord- och bildrikedom kopplas till formförvandlingar i vissa poesimiljöer under 80- och 90-tal. Det är dock en åtstramning jag känner mig lite kluven inför. Det är inte alltid knappheten bär. Den singularitet som den spjälkade dikten söker sig mot trubbas ibland av slitna bilder (rosor, läppstift på ett handfat). Dessutom slätas en del dissonanser som gav energi åt elegin i de tidigare partierna bort – sången klingar lite väl rent.

Å andra sidan är förvandlingen ett med dikten som process, som en del av det framlevda livet. ”Migrationer” har jämförts med andra långdiktprojekt under det förra seklet, som Ezra Pounds ”Cantos” eller Louis Zukofskys ”A”. Men samtidigt har den sina egna distinkta drag – i sin kombination av en kvinnas erfarenheter, av det judiska arvet och av exil och hemlängtan som en ofrånkomlig del av livet:

Luften är orörlig Den fylls av blommor

Också regnet glider mot sömnen

Långsamt återvinner det sin skugga som lutar som ett pilträd

Faller

Jag återvänder hem

Gloria Gervitz kommer till Stockholm i nästa vecka. Hon framträder på Kulturhuset den 11 november samt på ABF-huset och Cervantesinstitutet den 12 november.