I Sverige har uttrycksformen spoken word mest begränsat sig till ren ståupp-komik, men nu trängs publiken på Underbara Bar för att se mer vildvuxen underhållning.
Foto: Ingvar Karmhed
I en soffa i logen på Underbara Bar ligger en kvinna under en filt och äter praliner. Det ser utstuderat bohemiskt ut, inte minst med tanke på att de andra personerna i rummet vankar omkring med nervösa men målinriktade blickar. Kvinnan i soffan heter Maggan Hammar. Hon är kvällens huvudartist.
men verkar trots den avslappnade kroppsställningen ännu mer nervös än de andra. I alla fall till en början. När hon bytt ut pralinerna mot nikotintuggummin och samtalet tagit fart förklarar hon att det är mer tacksamt att uppträda på en klubb för stå upp-komik än på en spoken word-scen.
– Dit kommer folk och tänker: ”nu ska vi skratta”. Det är de bästa förutsättningar som finns. Nu vet jag inte vad folk förväntar sig, men jag vet att min publik inte bara vill skratta, de diggar mig för att de får följa med i min värld.
Initiativtagarna Lennart Bång och Lukas Duczko kallar sin verksamhet i den lilla kroglokalen för ”Sveriges första spoken word-klubb”, vilket är en sanning med modifikation. Varken det talade ordet eller genren i sig uppfanns av dessa unga entreprenörer, men med sin klubb och sitt nystartade företag satsar de på att lansera begreppet som en ny underhållningsform, någonstans mellan stå upp-komik och estradpoesi.
– Vi vänder oss till en bred publik, det handlar mer om underhållning än kulturell tyngd. Ordet estradpoesi låter så tungt och allvarligt, man skrämmer iväg folk med det, säger Lennart Bång.
Ett femtontal artister har redan knutits till företaget, de flesta med en bakgrund som ståuppare och som tävlande i poetry slam. Nu är målsättningen att åtminstone en eller ett par av dessa ska bli namn som folk känner igen. På så vis får Spoken word AB ett bra förhandlingsläge gentemot de eventbolag som är företagets egentliga målgrupp.
Än så länge är det amatörverksamhet man bedriver, trots att flera av artisterna vunnit eller haft framträdande placeringar i poetry slam-SM. Ingen av dem får betalt för kvällens uppträdande, men enligt Lukas Duczko börjar eventbokningarna ramla in, och det är dem som artisterna ska tjäna sina pengar på.
De bristande ekonomiska förutsättningarna hindrar hur som helst inte deras glädje att uppträda inför publik. 84-åriga Birgitta Granberg drar ner många skratt med en ordström om sina 23 sladdbarn, som visar sig tillhöra datorn, videon, stereon och dvd:n. Därefter målar hon upp en ”politisk kaffekarta”, som innehåller både Zoegasocialister, macchiatomoderater och filterfascister.
Hon följs på scen av författaren Hans Carstensen, som nyligen gav ut ungdomsboken Poker Mongo. Han tar med publiken på en tv-spelsbaserad färd genom livet: ”Life, the world's number one game”. Efteråt är han självkritisk.
– Jag missade en etablering där, med Ebba Witt-Brattström, märkte du det?, frågar han kollegan Isak Jansson. Det var svårt, publiken vet nog inte vad de ska tro.
En osäkerhet kring själva genren påverkar förhållningssättet hos de flesta artisterna, som är vana vid de mer snäva ramar som gäller inom både stå upp-komik och poetry slam. Kanske är det där själva styrkan med spoken word ligger, att den kan förena snabba oneliners, talad poesi, utflippade historier och politiska brandtal. Det sistnämnda är dock inte alls lika vanligt förekommande i Sverige som USA, där spoken word uppstod.
– Det finns väl inte lika mycket motsättningar i det svenska samhället, så behovet är inte lika stort här. Och det är skönt, jag tycker att det är tråkigt med politisk underhållning. Visst kan man kommentera olika samhällsfenomen, men för att förmedla ett budskap behöver man inte säga det rakt ut, säger Lukas Duczko.
Maggan Hammar har lite mer tid till sitt förfogande än kvällens övriga artister och därmed möjlighet att låta sina texter vindla fram och tillbaka mellan förströdda skämt och bittra betraktelser över kärlekens våndor. ”Jag ser mig själv som ett scenkonstverk som gör installationer över misslyckade tillstånd” förklarar hon innan hon går upp på scenen.
Det är en träffande beskrivning. Hon spelar rollen som förvirrad och halvtokig väl, och framför sina texter med en självklarhet som gör att hon förmodligen lurar en och annan att tro att allt är påhittat i stunden. Ett desperat brev till en gammal kille, som nu hunnit gifta sig och få barn, mynnar ut i att avsändaren minsann gått vidare i livet, för att till slut ändå avrundas med orden ”du kan väl höra av dig”.
Galghumor, poesi med stort S, ordvitsar och ren och skär buskis. Spoken word är en spretig genre och det återstår att se om hybriden mellan gapflabb och allvar kommer att nå den breda publik som Lennart Bång och Lukas Duczko hoppas på.
