Den hittills mest kontroversiella lagen om upphovsrättskydd står inför genomklubbande i USA. Kjell Häglund, krönikör på tidningen Journalisten, uppmärksammade den i förra veckan efter en hearing i representanthuset. Det handlar inte, som Ipred-lagen, om att jaga uppladdare. Lagförslagen Protect IP act och Stop online piracy act handlar om att censurera internet.
Filmlobbyisten Michael O’Leary meddelade för instämmande republikaner och demokrater att ”internet fortfarande fungerar i Iran och Kina.” Sedan när blev censuren i Kina något att efter- sträva? Vad hände med västs fundamentala tanke om tryckfrihet och öppenhet?
Lagförslagen, som härstammar från underhållningsindustrin, mynnar ut i att ha rätten att ta bort och blockera allt som upphovsrättsmännen anser vara material som används olovligt. I realiteten kan man dömas till fem års fängelse för att ha lagt upp en länk och vill man protestera har man bara sju dagar på sig.
De får rätt att åtala personen som lägger upp en film där musik spelas i bakgrunden, vilket vimeo- filmen Fight for the future illustrerar. Den visar upp en skrämmande bild av vad framtiden har att erbjuda internet-användare. Filmmakarna menar att lagarna inte alls kommer att stoppa piratkopiering, utan i stället stänga ned det bästa med internet: möjligheten att kommunicera öppet. Politiskt engagemang eller konstnärliga uttryck blir ett minne blott. Sociala medier, som bygger på möjligheten att sprida material som bilder och filmer, kan kollapsa.
Ja, visst låter det helt absurt och långt ifrån verkligheten i trygga Sverige. Men om multi- nationella företag och lobbyister får bestämmanderätt, vad händer då med demokratin? Vad händer med öppenheten på internet? Blir det inte bara en ändlös kamp mellan de som vill statuera exempel och de som piratkopierar och alla vanliga användare hamnar i kläm?
En annan konsekvens av lagförslagen togs upp av spelbloggen Blogemup som menade att det blir svårt för mindre spel att nå någon publik. Kult- spelet Deadly premonition och det svenska indiespelet Amnesia: The dark descent hade aldrig fått något genomslag utan spridning på nätet. Det är ännu en anledning till att ifrågasätta upphovsrättspolitiken. Den gynnar de stora spelföretagen, men vad händer med de mindre spelen? Och det är inte bara spelkulturen som riskerar att strömlinje- formas för att mindre aktörer helt enkelt inte når ut.
Det låter kanske domedagsaktigt, men jag känner en stark oro för utvecklingen. Häxjakten mot piratkopierare har helt gått överstyr.
