En helt avgörande förklaring till att Nobelpriset redan på ett tidigt stadium fick hög vetenskaplig prestige var att valet av pristagare förvaltades av kungliga akademier och motsvarande sammanslutningar av lärde.

Även om man också i framtiden säkert anstränger sig för att knyta till sig personer med hög musikalisk kompetens i juryarbetet kommer Polarprisets akademiska glans att avta. Den avgående ordföranden i prisets styrelse bär titeln Kungliga Musikaliska Akademiens ständige sekreterare, den tillträdande Senior Vice-President HR & Information, Bonnier Group AB.

Enligt statuterna ska Polarpriset – utan nationella begränsningar – ”ges för betydande insatser inom musiken och/eller musiklivet, eller för insatser som bedöms kunna bli av stor betydelse för musiken eller musiklivet, och skall kunna avse alla områden inom eller med nära anknytning till musiken”.

Redan från början ville man belöna de allra mest kända, och allt tyder på att det finns en lista över lämpliga pristagare som kommer hit och tar emot priset när det passar deras övriga åtaganden.

Trots dessa goda förutsättningar har det internationella intresset varit minimalt. Journalister från hela världen kommer inte störtande bara för att man låter hela prisceremonin utspela sig på bruten engelska.

Den sorgliga sanningen är nog att de som förvaltat Stikkan Andersons arv brytt sig alldeles för mycket om vilka tillfälligt kända personer som ska bjudas på banketten och alldeles för lite om prisets beständiga musikaliska glans.