Okej, man kan spräcka argumentet med att fastslå att Italien gav sin tolva till Albaniens dreadsdonna Suus, som väl hamnar en bra bit från den forne premiärministerns "velinas" – tv-värdinnor. Ändock, håll med om att finalstartfältet var som taget ur den italienska underhållnings-tv som Erik Gandini gjorde oss bekanta med i dokumentären Videocracy. Greklands Eleftheria Eleftheriou åmade sig igenom sin Aphrodisiac, Ivi Adamou framförde La la love i en hudfärgad konståkningsstass 140 centilong och azerbajdzjanska Sabina Babayevas läppar var så sönderpumpade av restylane att det var ett under att hon ens kunde ta en ton. Några brödbakande urmödrar på det och sagan om horan och madonnan berättades än en gång på bästa sändningstid.

Nu har Loreen framför allt sin övermänskliga röst och Thomas G:sons på riktigt fantastiska låt att tacka för att Sverige äntligen kammade hem prisbucklan åt Christer Björkman. Men kan vi inte bestämma oss för att detta blir inledningen till att accessoarer som anknäbb och kläder i frimärksstorlek bannlyses även i schlagervärlden? När vi ändå har storskoveln i näven gräver vi också ner sjungande tvillingpar, alla programledare utom Lill Lindfors och i princip samtliga stylister. VEM klädde ut danska Soluna Samay till Efraim Långstrump och gav Jay Z:s överblivna paltor till hennes cellist? Samma person som satte ögonbindel på litauiska Donny Montell för att FÖRTYDLIGA att hans låt hette Love is blind?

Men tillåter vi oss själva att vara allvarliga igen så finns det framför allt några saker som gör Loreens vinst så mycket större än detta schlagerspektakel. Nu bortser vi helt från rösten och låten och fokuserar i stället på att den etniska svenskan snart mitt i livet blivit en musikens Zlatan. På en lika folklig arena som San Siro. Men till skillnad från svenska sportstjärnor tar hon bladet från munnen och visar att politik så klart genomsyrar hela samhället. Den kan lika lite hållas ute av den stenmur som president Ilham Alijev låtit bygga för att dölja Bakus slum som av de fängelseväggar som håller oppositionsledaren Julia Tymosjenko fången i Ukraina, där det i sommar glatt joxas med trasan.

Loreen har öppet gått ut och kritiserat Azerbajdzjans korrupta regim, hon har tagit sig bortom den välpolerade fasaden runt Kristallhallen i Baku och besökt organisationer för mänskliga rättigheter. När hon besvarade en fråga om detta under en av presskonferenserna i Baku bröt moderatorn in och påminde om att artisterna samlats i "en positiv anda".

Och på scenen står hon där och utstrålar lika mycket kraft som säg Robyn eller M I A utan att en enda gång undergivet tråna efter sin manliga dansare. Det kan ju få vem som helst att bli ett schlagerfan.