Sedan Melodifestivalturnén började i Göteborg den 9 februari har det varit rafflande, skakande, nervpirrande och laddat nästan varje helg. Favoriter har gått på näsan, nya stjärnor fötts.
Och nog fanns det en viss spänning i Globen också. Men riktigt hotad var Perrelli aldrig. Både jurygrupperna och det svenska folket röstade helt rätt. Sanna Nielsen fick förvisso fler publikröster. Men Perrelli hade då redan plockat en bunt tolvpoängare av jurygrupperna som gav henne ett ointagligt försprång. Balladen Empty room är stark, men det är inte lika spektakulär och smart som Charlotte Perrelllis Hero.
Hero är en vass och glittrig discoboll till låt. Sådant tycker folk om lite överallt i världen. Dessutom har Perrelli vunnit en gång tidigare, 1999, med Take me to your heaven. Sådant ger extra uppmärksamhet.
Sanna Nielsen och BWO, kvällens två och trea, kan också vara nöjda. De hamnade ungefär där många bedömare trodde. De bästa låtarna i tävlingen fungerade alltså bäst denna gång.
En som antagligen festar i dagarna tre är kompositören Bobby Ljunggren. Han hade ett finger med i spelet i alla de tre första låtarna.
Nu är det dags att blicka lite framåt och kika på vilka Charlotte Perrelli får möta i Serbiens huvudstad Belgrad.
Spännvidden i Eurovision song contest 2008 är stor. Galna, irländska dockan Dustin The Turkey, finska betonghårdrockarna Teräsbetoni, jazziga Geta Burlacu från Moldavien och ryssen Dima Bilan, som var med 2006, är några deltagare som sticker ut.
Ingen av dessa är dock med i den andra semifinalen där det svenska bidraget först måste ta sig vidare. Och det kanske vi ska vara glada för. Semifinal ett i Belgrad är åtminstone teoretiskt aningen mer besvärlig än semifinal två. Lyssnar man igenom låtarna Sverige ställs emot hittar man några ballader, lite lättsmält radiopop och en hel del bidrag med starkt lokalfärg. Cypern deltar exempelvis med ett grovhugget stycke Zorbapop.
Så här i förväg låter Malta, med artisten Morena och låten Vodka, isländska eurodiscodängan This is my life och schweiziska balladkillen Paolo Meneguzzi som värdiga motståndare. Konstigast i Sveriges grupp är nog lettiska piratbandet, Pirates Od The Sea, och Bulgariens, Deep Zone and Balthazar, som bjuder på en hård klubbdänga med ytterst lite sång.
Det är nio bidrag plus ett så kallat ”wild card”, som väljs av juryn, som går vidare till finalen i Belgrad. Och jag har svårt att se att Perrelli inte skulle klara av att ta sig dit. Så avancerad är inte konkurrensen.
