När Sonya Hartnett för halvtannat år sedan tog emot litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne lät hon förstå att hon inte var så känd i sitt hemland Australien, i varje fall inte så uppskattad utan mer omdiskuterad. Hon hade skrivit 18 romaner som främst vände sig till ungdom.
Den nya romanen är skriven under pseudonym, Hartnett har velat undvika felplacering av boken på bibliotek. Den är i högsta grad en bok för vuxna. Sällan har en passion skildrats med sådan flämtande frenesi, inte många kroppsdelar lämnas i fred.
Det börjar, oskyldigt och civiliserat, med ett möte på ett gardenparty. Nästan genast börjar jakten. Den ena vill, den andra inte. Båda inser det oundvikliga men först måste några turer avverkas. Stämningsskapande är det traditionella hemlighetsmakeriet. Ingen får veta. Hur många anar? Men kvinnan är ju fri och obunden. Det är inte han men han tycks ändå ha egentid att slösa med.
Och i början är han vårdslös, han är van att kvinnor vill ha honom. Kraftmätningen i början av relationen känns inte förödande. Den hör mera till, förövningar för den stora uppgörelsen. Det handlar om en sorts kroppslig test, där båda parter vässar tänder och klor och förbereder sig för den stora finalen, där bara en kan vara vinnare.
Cameron S Redfern har en brokig, mässande stil, vacker i sin besatthet, sin ”vildenhet”. Skickligt visar hon hur yttervärlden bleknar i passionens eld. Samtidigt pågår en känslornas nedmontering. Här finns skuggor av uttråkning, här finns yrkesavund, här finns en rävlik vaksamhet på partnerns svaga punkter.
Det kan inte hjälpas, kvinnans bohemiska livsstil, hennes klena garderob och alltför överbetonade societetsförakt blir tröttsamt, kanske mest för att det finns anledning att misstänka något av ett förälskat självporträtt.
Där Cameron S Redfern kommer bäst till sin rätt är i de korta scenerna, där kvinnan släpper in sin djurpark. Kanske är det så att det är hos djuren, fåglarna, hundarna och katterna hon har sin egentliga trygghet. Hon lovar hela tiden sin älskare att försvinna innan hon hunnit göra för mycken skada, men det blir ett långt farväl. Och här ges ingen vinnare till sist. Här finns bara en falnande glöd, ömma muskler och insikten att ingenting kunnat göras annorlunda.
Den nya tiden har inletts. Den heter frånvaro. Den bär ord från den verkliga världen och där är frånvaro ett pris man betalar.
