NOTERAT | Aten

Strax sydost om Atens borgklippa har det nya Akropolismuseet nu vuxit till sin fulla höjd och glashöljet är på plats. Det ska rymma allt arkeologiskt material, mer än 4 000 objekt, som härrör från Akropolis och av vilket bara en liten del kunnat visas i det otidsenliga gamla museet uppe på klippan.
Många svårigheter, inbegripet rättstvister, försenade byggstarten och ännu vågar ingen riktigt fastslå när allt ska vara färdigt. Främsta skälet till förseningen var dispyter om resultatet av den arkeologiska undersökning som först företogs på platsen. Den lade i dagen en urban miljö som utan avbrott varit befolkad från 500-talet f Kr till 1100-talet e Kr men som främst speglar stadens mindre grundligt studerade senantika skeden.
Att bygga här vore ett helgerån, rasade kritikerna.
En ny arkitekttävling utlystes och problemet löstes så att utgrävningsområdet elegant inkorporeras med museet och kan ses dels från utskjutande altaner, dels genom glasade öppningar i golvet.

De överraskande rika fynden från
utgrävningen ska ges en plats i museet men visas nu under vintern i den intilliggande så kallade Weilerbyggnaden, som sedan 1987 hyser Akropolis forskningscentrum. Så som vid en tidigare provutställning här, då med aldrig förut visade föremål från Akropolis, utgör också den nu aktuella (och högst sevärda) ett led i planeringen av den definitiva presentationen.

Det framgrävda gatunätet blev bestämmande för orienteringen av det nya museets nedre delar. Dess översta plan, Parthenongalleriet, är däremot vridet så att det ligger parallellt med templet uppe på Akropolis, med vilket besökaren kommer att ha visuell kontakt. Det har också templets ytmått. Allt här är planerat för att man på bästa sätt ska kunna visa även den celebra frisen, löpande längs sidorna av en exakt kopia av tempelcellan som den en gång prydde.
Hindret för denna optimala exponering av Parthenonfrisen i den stad där den hör hemma är att merparten av den (tillika med andra skulpturala element från templet) sedan år 1811 finns i British
Museum, där man envist vägrar att gå grekerna till mötes.