Under våren kommer Leif Pagrotsky att sammankalla företrädare för riksdagspartierna för vidare resonemang om utformningen av en eventuell språklag.
- Ett alternativ är att frågan hänförs till den pågående grundlagsutredningen, säger han.
I början av december röstade riksdagen ja till regeringens språkproposition Bästa språket. Beslutet har väckt debatt, inte minst i denna tidning, framför allt på grund av att regeringen har valt att inte lagstifta om svenskan som officiellt språk - till skillnad från den utredning som låg till grund för propositionen, och till skillnad från en majoritet bland riksdagspartierna. Att propositionen trots allt gick igenom berodde på ett kvittningsfel vid voteringen.

Blev du förvånad över debatten?
- Ja, det blev jag. Jag blev förvånad över att de konkreta åtgärder som vi föreslår för att stärka svenskans ställning inte har fått någon uppmärksamhet. Och jag blev förvånad över att det i debatten över huvud taget inte nämndes att detta är första gången någonsin som regeringen
gör en proposition om svenska språkets ställning.
- I stället har debatten koncentrerats på en enda fråga som jag, under beredningsarbetet, inte ägnade särskilt mycket uppmärksamhet, nämligen om principen att svenskan ska vara huvudspråk i Sverige bör ta sig uttryck i en lag eller i ett riksdagsbeslut.

Anledningen till att Leif Pagrotsky inte fördjupade sig i frågan var att det enligt hans mening tidigt stod klart att utredningens förslag inte höll måttet från lagteknisk utgångpunkt.
- Många remissinstanser har påtalat en rad olösta frågor i utredningsförslaget, och andra, särskilt sådana som sysslar med lagstiftning, har sågat det totalt. Det har sagt att det helt enkelt inte kan användas, och ett sådant förslag kunde vi inte gå till riksdagen med.
- Men frågan om hur vi ska manifestera svenska språkets ställning är ju fortsatt viktig. Jag har tagit intryck av debatten, och funderat vidare, och tycker att vi ska ta fasta på synpunkterna och gå igenom den här frågan ytterligare. Vi ska gå igenom hur
förslagets brister kan lösas, och se på de alternativ som har kommit fram, bland annat om frågan bör föras över till grundlagsutredningen.
Ett sådant arbete hade departementet i och för sig kunnat göra redan till propositionen, men då hade det hela dragit ut alltför mycket på tiden, menar Leif Pagrotsky.
- Där finns ju en rad konkreta förslag, vi stärker Svenska språknämnden, vi satsar på klassikerutgivning och så vidare. Allt detta hade i så fall fördröjts, och jag tyckte inte att det fanns tillräckliga skäl till det.
- Men jag har inga principiella problem med en lagstiftning, jag vill vara mycket tydlig på den punkten. Därför tänker jag ta initiativ till att nu i vår diskutera med de andra partierna hur vi ska gå vidare.

En formulering i propositionstexten har blivit särskilt kritiserad. Där står att en ”bestämmelse om att de som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin verksamhet ska använda klar och begriplig svenska, ... kan uppfattas som diskriminerande mot dem som inte har
svenska som modersmål eller av annan anledning inte behärskar svenskan”.
Leif Pagrotsky medger att formuleringen kunde vara bättre. Den hänför sig, säger han, till justitiekanslerns yttrande över utredningsförslaget. JK skriver att uttrycket ”den som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen”, som det är formulerat, kan omfatta alla offentliganställda, alltifrån vaktmästare och städpersonal till generaldirektörer.
JK jämför med befintliga bestämmelser som ålägger myndighetschefer att se till att myndigheters skrivelser och beslut har ett klart och begripligt språk, en avgränsning som ”framstår som mer ändamålsenlig”, enligt JK.
- Det finns ju redan i dag tvingande regler som säger att den som inte talar klar och begriplig svenska inte ska sköta sådana myndighetsuppgifter som kräver klar och begriplig svenska. Utredningsförslaget måste preciseras på denna punkt, säger Leif Pagrotsky.
Propositionen omfattar inte heller någon bestämmelse om att engelskspråkiga akademiska avhandlingar i Sverige ska
vara försedda med en sammanfattning på svenska.
- Detta är en viktig fråga för mig, säger Leif Pagrotsky.
- I min egenskap av utbildningsminister, i en opinionsbildande roll, har jag argumenterat för att avhandlingar inte bara ska ha en sammanfattning på svenska, utan också att de inte ska vara skrivna på fackprosa. Högskolorna ska ha en skyldighet att informera det omgivande samhället om vad pågår inom forskningen.

Du har verkat opinionsbildande i frågan, men du har inte lagt något förslag?
- Jag tycker att detta är en fråga för det akademiska livet, inte för politikerna. Att regelbesätta detta vore att driva politiseringen för långt. Jag vill inte att forskarna ska kunna säga att ”regeringen har tvingat mig att forska på det och det sättet”.