Boken om kungen har rönt en medierapportering som överträffar det mesta. Löpsedlar, gigantiska rubriker, hela tidningar har kunnat fyllas dag efter dag. Författarintervjuer i rader av medier och en tv-debatt. Allt har försiggått med kittlande hänvisningar till utvalda delar av en bok som snart, mycket snart skulle komma att finnas i handeln. Som fenomen betraktat är detta något av det mest intressanta: mediehaussen långt innan någon hunnit läsa och recensera boken. Första upplagan blev slutsåld praktiskt taget på vägen från tryckeriet. Det hade inte varit möjligt utan den symbios som populärkulturen och populärjournalistiken lever i och av.

När ett förlag har en bok som tillfredsställer den journalistiska kommersialismens föreställningar om vad som bör reta allmänhetens skvallergen, ja då vet förlaget att det är helt onödigt att beställa annonser. Istället kan man sända ut pdf-filer med delikata avsnitt om de kända personer som utgör bokens huvudpersoner – i det här fallet kungen, hans manliga vänkrets och deras fester och möjliga patetiska faiblesse för ”kaffeflickor” för ett antal år sedan.

Alla vet att vissa redaktioner sedan lång tid tillbaka haft lust att trycka de rykten som florerat inom den skvallrande klassen. Men ingen har vågat ta risken att ensam publicera.

När man så erbjuds utdrag ur den kommande boken är det helt oemotståndliga pr-subsidier. Då kan kvällspressen luta sig tillbaka och slå sig ned på källkritikens allra lägsta trappsteg: det är sant att det vi publicerar står i boken. Och bokens författare garanterar att de har en räcka anonyma källor som bekräftas av andra anonyma källor. Som så står fram i tidningarna som nya anonyma källor. Därutöver finns ett extra sanningsvittne, en livs levande serbisk torped som hämtad direkt från ”Snabba cash”.

Dementi-intervjun får nu anses etablerad. Stort uppslagen och beledsagad av vackra kvinnobilder med budskapet att intervjuoffret ifråga inte ger några kommentarer. Bortsett från de som kan ges anonymt.

I skandaliseringsprocesser förväxlas moralistisk indignation med kritisk granskning av makten. Kungens pr-arbete för svenskt näringsliv är en frizon. Vi bjuds på festfixarjournalistik.