Det har funnits bebyggelse närmare Slottet än forskarna tidigare varit klara över. I Österlånggatans förlängning vid slottsbacken fann arkeologerna år 2007 rester av vad som ser ut att vara två hus. De har haft murade källare och en av dem kan rentav ha varit Helga lekamens gille.

–Det är spännande när man hittar det oväntade. Vi hade inte alls trott att det skulle ligga byggnader här, säger arkeolog Anna Bergman som tillsammans med Michél Carlsson grävt ut området och skrivit en rapport om utgrävningen. Vi har vetat att Slottet har haft en örtaträdgård i närheten, men har alltid trott att området utanför varit obebyggt av försvarstekniska skäl.

Anledningen till att man inte förväntat sig några fynd i slottsbacken beror på att de äldsta kartorna över Stockholm från början av 1600-talet inte visar någon medeltida bebyggelse här, utan bara rester av den torrgrav som Gustav Vasa anlade på 1500-talet.

–Det vore intressant att utvidga gropen och göra en utgrävning på bägge sidor. Bebyggelsen kan mycket väl fortsätta nedåt mot vattnet, säger Anna Bergman.

De påträffade husen härrör från tidigast slutet av 1300-talet i den oroliga tid då den tyska Hansan, svenskar och drottning Margareta slogs om makten över Stockholm. Arkivhandlingar från den här tiden har till största delen gått förlorade, men enligt 1460 års skattelängd bodde det köpmän, fiskare och timmermän i området. Fynden av murade, välvda källare tyder på att den framgrävda bebyggelsen kan vara resterna efter ett eller två borgarhus.

Enligt räkenskaper från 1517 skaffade sig Helga lekamens gille en tomt här, och byggde på grunderna av ett nedbränt hus. Att Sveriges största stad skulle kunna ha haft ett gille i närheten av hamnen är inte otroligt. Öltörsten fanns även för 600 år sedan.

Helga lekamens gille var under 200 år det dominerande i staden, och på det som än idag heter Helga lekamens gränd ägde man några fastigheter och ett vedupplag. Fastigheten i mynningen av Österlånggatan vet man inte mycket om, men hus med liknande murade källare har ofta varit tegelhus.

Helga lekamens gille var ursprungligen ett prästgille med kung och frälsemän som medlemmar. Med tiden började man dock ta in borgare då de var frikostiga med donationer.

Längre fram i tiden fick även hantverkare, köpsvenner och gesäller vara med. I det medeltida Stockholm hade invånarna en förmåga att blanda fest och allvar. Gillena hade altare i Bykyrkan där medlemmarna höll själsmässa för döda bröder och systrar för att förkorta deras lidande i skärselden. Efter kyrkobesöken gick man sedan till gillena, skålade för frälsaren och Jungfru Maria, och drack de döda till. Och så skålade man förstås för såväl sitt skyddshelgon som andra populära helgon.

Det tyska köpmannagillet Sankta Gertruds var Stockholms äldsta gille, och det var i den gillestugan som de tyska hättebröderna samlades för att förbereda övertagandet av makten i Stockholm i samband med de omdiskuterade Käpplingemorden 1391. Svenskarna i sin tur hade ett eget gille, Vårfrugillet, där hantverkarna var i majoritet. Andra gillen i staden var S:ta Barbaras gille och S:t Olofs gille.

Att Helga lekamens gille är så känt beror på att gillesstadgan, medlemsförteckningar och räkenskaperna har bevarats till våra dagar. Och nu har arkeologerna alltså stött på gamla källarvalv som kan vara från en av gillets fastigheter. Lämningarna består av murar till två medeltida källare, varav en delvis grävdes ut. I de omrörda sten – och grusmassorna fanns få fynd, men stadens årsringar hjälper till med dateringen.

–Det är troligt att bebyggelsen har legat i vägen för torrgraven utanför Slottet. Den skiljevägg i tegel som vi har hittat är uppförd i medeltida teknik och material som är 1500-tal eller äldre. Och den armborstpil och silvermyntet från 1400-talet är från ett fyllnadslager som deponerats före eller efter att byggnaden övergivits, säger Anna Bergman. Men för att få veta mer måste vi gräva vidare.