De som kan sin Shakespeare vet vem den ilskna Catherina är: en kvinna med hett temperament som maken Petruchio kuvar under närmast tortyrliknande former i komedin Att tukta en argbigga. I Spegelteaterns uppsättning av pjäsen på Häringe slott avfärdas hon däremot inte som ett hätskt fruntimmer.
–Det är ju från början en ganska manschauvinistisk pjäs som säkert var komisk och passande på sin tid. Men att sätta upp den på samma sätt idag skulle kännas som ett märkligt statement, säger Barbro Vivien, som spelar Catherina och regisserar Argbiggan tillsammans med David Wall.
–Det finns en större acceptans för sexism i komedier än i drama. Det är tillåtet att alltid spela på stereotyperna, så det känns som att det behövs en uppdatering där, säger han.
Istället för ett könskrig där den ena sidan vinner handlar det om jämlikhet mellan Catherina och hennes man. Regissörerna har försökt hitta en annan tolkning, och ställer frågorna: Varför är hon så arg? Är hon arg över huvud taget? Deras syn på saken är att omgivningen skapar bilden av henne, något hon sedan måste leva upp till.
Dessutom blir hon aldrig accepterad av sin pappa eftersom lillasyster Bianca får all uppmärksamhet. Bianca är som i originalet den vackra lyckade systern, som inte får gifta sig förrän den äldre har funnit en man.
Miljön är hämtad från Italien, med referenser från sent 1800-tal och trilogin om Gudfadern.
–Den riktar sig till en ganska bred publik. Föreställningen ska fungera på ovana åskådare och därför är det också en modernare dramaturgi. Det är inte det tunga, klassiska Shakespearespråket, säger David Wall.
Argbiggan har premiär på fredag och spelas fram till den 26 juli på Häringe slott i Västerhaninge.
