Ett hårt arbete, men någon måste göra det. I år valde vi att äta oss igenom ett rekordstort antal surströmmingsinläggningar, inte minst för att åskådliggöra den överraskande stora mångfalden; detta är verkligen ingen bransch på tillbakagång. För samtidigt som den kulturhistoriska identiteten är en viktig utgångspunkt, så arbetar Surströmmingsakademien och branschfolk med att förnya och utveckla surströmmingen.
Ett led i breddningsarbetet var förstås lanseringen av den färdigrensade strömmingen, filéerna, i slutet av 1980-talet. I det sammanhanget har lite luddiga idéer om surströmming som snabbmat framförts. Ja, det är visserligen snabb mat, men surströmmingens verkliga lockelse ligger nog framför allt i dess kulturhistoria och ätanderit.
För att å den andra sidan slipa den exklusiva karaktären har Surströmmingssveriges vältalige fältherre, Ruben Madsen, själv lanserat en inläggning som stakar ut nya mål: med ”Erik den röde” är siktet inställt på delikatessdiskarna. Enligt konstens alla regler och med
övervakning på kemisk detaljnivå har den fått mogna lite extra (den innehåller fjolårsfisk, därför inte med i vårt test).
Ökad efterfrågan, i kombination med hotet om fiskbrist på grund av det skadliga finska skrapfisket (som skapade rubriker tidigare i år), kan i ett mörkt scenario ta upp surströmmmingen till inte bara smakmässig utan också prismässig delikatessnivå. Men än så länge är det ett billigt nöje.
Ingen surströmming var enhällig favorit i vårt test, och med ett sammanvägt resultat gör detta att ingen kan få högsta betyg. Vi har en klar segrare, och, som för att reta både oss själva och våra läsare, handlar det om en originell strömming som tyvärr är svår att få tag i: Borkbo-suringen. Den kommer från ett litet salteri i Enånger. Varje burk är märkt: vi åt burk nr 82 från tunna nr 19, och vi fann den hos Fiskeläget i Hötorgshallen i Stockholm. Men för de flesta lär den dock tyvärr vara oåtkomlig i år.
Sammantaget är 2004 som surströmmingsår betraktat inte lika jämnt och högklassigt som
fjolåret.
SvD:s testpanel bestod i år av: Björn och Ingalill Nygren, självlärda surströmmingsspecialister och surströmmingsvärvare, Tony Lundman, musikkritiker och ledare för SvD:s särskilda surströmmingsdelegation, Maria Carling, medarbetare på SvD:s Idag-sida och surströmmingsälskare med rötter i Skåne, Lena Lundman, surströmmingsälskare med rötter i Värmland, Sven Milltoft, präst och mångårig surströmmingsvälsignare, Per Söderström, chef för SvD Magasinet och erfaren surströmmingsätare, Agneta Ullenius, SvD:s trädgårdsredaktör och entusiastisk surströmmingstestare.
Sorterna blindtestades.
Dryckesförslag: öl eller torrt rosévin, malörtssnaps eller gärna snaps med svag citruston.
