I en intervju som Carl Otto Werkelid gjorde med henne i samband med 90-årsdagen berättade hon att det var hennes man, den legendariske skribenten Kar de Mumma, som hjälpte in henne på tidningen. Han skrev redan då sedan länge i Svenska Dagbladet. Han sa: ”Skriv nåt så smyger jag in det i tidningen”. Sagt och gjort, ett kåseri med signaturen Viola kom in i tidningen, och året var 1937.

”På den vägen är det. Nu skriver jag en gång i veckan på min gamla maskin. Färgbandet är så slitet att texten blir som en viskning”, berättade hon för Werkelid. Och så fortsatte det till 2007, då den då 95-åriga skribenten tyckte att nu får det vara nog.

När hon träffade sin blivande make Erik Zetterström (Kar de Mumma) visste hon inte att hon så snart skulle bli en del av vad som närmast kan kallas en kåserande klan med Kar de Mumma i spetsen. Svärfar var den mycket kände Hasse Z (han grundade Grönköpings veckoblad och medverkade i Söndags-Nisse och SvD) och sonen Carl Z skrev kåserier i Dagens Nyheter.

Carl Otto Werkelid skriver i sin artikel att ”hennes stil är ren, ömsint, vilket allt ger goda effekter när hennes kärva iakttagelser och inte alltid nådiga uppgörelser med tiden formuleras.”

Marianne Zetterström fick en långt liv – hon föddes den 9 september 1912 – och gott liv, inte minst på det älskade sommarstället på Utö i Stockholms skärgård.